Lagom höga mål är bra. Tillräckligt höga krav för att få tentan godkänd, men samtidigt tillräckligt låga krav för att jag ska känna att jag hinner med.

Mina pluggdagar går ut på självförtroende-boostring.

Det är så lätt att se allt man inte kan. För att kunna allt på den här nivån är omöjligt. Det finns mängder av saker man inte kann. Alltid.
  Men det finns också mängder av saker som jag faktiskt kan. Den nivån jag brukar kunna saker på är oftast tillräcklig. Så länge jag har självförtroendet att tro att jag kan tillräckligt. Då kan jag fundera fram svar på skriftliga, se säker ut och övertyga på muntliga och i kliniken brukar kunskapsbrist inte vara något problem.

Därför lägger jag upp mål som jag vet att jag klarar. Hinner lära mig tillräckligt mycket nytt för att jag ska känna att det går framåt, men ändå ha tillräckligt med tid på mig för att det ska vara okej att ha svårt att koncentrera sig.

Dagens självförtroendekur blev lagom. Jag har sluppit den successivt stegrande paniken och jag kan mer nu än jag kunde i morse. Två till såna här dagar och tentan kommer att gå lysande!

Klockan är mitt i natten och jag kan inte sova. Ett par timmars sömn fick jag innan jag vaknade. Inga mardrömmar, bara slutsoven.

Men det kan ju inte vara på riktigt!

Klart att jag fortfarande måste vara trött, även om det inte känns så. Avslappning är bra har jag hört, så det har jag testat. Legat och lyssnat på koltrasten och flugsnapparen som sjunger i takt utanför fönstret. Tung i hela kroppen. Andas in. Andas ut.

In.

Ut.

Vaken är jag likförbannat. Till slut gav jag upp. Har kroppen fått för sig att den inte är trött får jag väl acceptera det.
  När jag vaknar av mardrömmar är jag rädd och har ett massivt adrenalinpåslag att lugna. Nu finns det ingen stress att dämpa. Kanske kroppen/hjärnan bara behöver tröttas ut. Formulera ett blogginlägg tar en liten stund, läsa lite i boken. Gå en kort-promenad genom lägenheten...
  Morgondagen (ja, alltså idag) är ledig så egentligen har jag ingen brådska med att somna. I natt har jag tid att sova dåligt. Ingen idé att stressa över det.
  Väntar jag tillräckligt länge kommer jag att bli trött. Säkert finns det något inspelat program på DVD:n som jag kan fördriva tiden med så länge...

Sakta men säkert börjar jag kravla mig mot banan igen. Måste börja samla krafter till sluttampen av terminen!

Tack för mailen ni har skickat! Och för kommentarerna som ni har lämnat här på bloggen! Många av er skriver att ni gärna skulle vilja säga något men vet inte vad. Det räcker alldeles utmärkt! Att få lite respons och medmänsklighet gör att jag får lite kämparglöd tillbaks och orkar lite till.

Det kommer att ta tid det här och det kommer att vara kämpigt. Det är bara att acceptera att det är så. Varken rättvist eller roligt, men så är det. Jag ska envist ta mina steg framåt, med lite lagom mått av bakslag ibland. På så vis blir bakslagen en del av vägen, inte nederlag varje gång. De är en del av alltihop. Nödvändigt men jättejobbigt.

Äta, dricka och sova är det viktigaste. Utan det kollapsar allt.

Och människor som stöttar.

Jag skickar tillbaks alla kramar jag fått de senaste dagarna! Hoppas att ni också kan få nytta av dem!

Frukostdags. Men maten växer i munnen. Till och med frukten. Nu ger jag upp det här.

Hela mitt liv är en kamp. Jag vet att det är illa att jag har tappat vardagsrutinerna. Jag vet att jag skulle må så mycket bättre med mat i magen, rena kläder och en god natts sömn. Men jag orkar inte kämpa dygnet runt. Och det är just vardagsrutinerna som är det tunga. Skoljobbet och allt det andra jag har för mig är inget problem. Men att få till livet. Det som finns när inget annat finns. Usch nej!

Sen finns det "kloka" människor som när jag klagar kläcker ur sig att 'livet är jobbigt.' Med ett hurtgigt leende som efterklang.
  De har rätt. Livet går upp och ner. Det kommer att dyka upp jobbiga saker om och om igen. Det måste man lära sig att leva med.

Men det finns också gränser. Vissa saker ska man inte behöva vara med om. Vissa saker ska man inte behöva lära sig hantera. Antagligen har dessa "kloka" människor inte råkat ut för något av det slaget utan tror att man klagar över livets vanliga små och stora besvär.

Jag är ledsen. Jag orkar inte hurtigt säga att 'ja, ja, det var jobbigt, men livet går vidare'. Jag måste lära mig att leva en gång till. Säkert går det, men det är enormt tungt. Just nu är jag fruktansvärt less på alltihop och vill bara ge upp. Just nu orkar jag inte kämpa något mer.

Så idag blir det ingen frukost. Trots att jag vet att det gör att jag kommer att orka ännu sämre. Trots att jag vet att jag borde göra annorlunda. Jag orkar inte kämpa just nu...

Musik har alltid varit en stor del av mitt liv och kommer förhoppningsvis alltid att vara det. Jag kan inte påstå att jag är något schlagerfan däremot. Men ikväll ska jag titta!

Jag förstår att många är skeptiska inför våra chanser ikväll. Men ikväll är det inte placeringen som är det viktiga. Tycker jag i alla fall.
  Malena Ernman är en häftig person. Även om man inte gillar opera tycker jag att man kan ta sig en titt på vad hon har gjort innan melodifestivalen. Möjligen går det att kalla mig kultursnobb, men personligen tycker jag att det är mycket mer imponerande att få till en riktig musikerkarriär framför att bli artist och superkänd.

Hennes blogg finns på http://www.malenaernman.com och har för tillfället ett stort fokus på Moskva.

"You see, wire telegraph is a kind of a very, very long cat. You pull his tail in New York and his head is meowing in Los Angeles. Do you understand this? And radio operates exactly the same way: you send signals here, they receive them there. The only difference is that there is no cat."
                                                      - Albert Einstein

SSRI Selective Serotonin Re-uptake Inhibitor
Detta är numer den vanligaste av de antidepressiva läkemedlena. Från början lanserades det som ett medel mot depression men används nu även mot t ex tvångssyndrom, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, PTSD samt social fobi.

I hjärnans nervceller skickas signaler som elektricitet. Mellan cellerna däremot måste signalerna föras vidare med kemiska molekyler. Serotonin är den molekyl som reglerar stämningsläget. Det läkemedel av typen SSRI gör, är att den hindrar nervcellerna från att "städa upp" det serotonin som är överflödigt då en signal ska föras över. Resultatet blir att mer serotonin finns kvar mellan cellerna och det kan höja stämningsläget så att man blir mer tillfreds.

Tyvärr kan det ta ett tag från det att man börjar ta medicinen tills man får en full effekt. Man brukar säga att man ska äta medicinen åtminstone i tre månader innan man kan säga att man inte har fått någon effekt.
  Till en början kan man också få ganska mycket biverkningar i form av tex illamående, yrsel eller huvudvärk. Det är därför man ska trappa upp dessa mediciner successivt. Dvs börja med en mycket låg dos och höja 1-2 gånger per vecka tills man når den dos där man har bäst effekt. Liknande symtom kan man få då man ska sätta ut medicinen och det är därför viktigt att även trappa ut medicinen successivt.
  Dessa utsättningssymtom är inte samma sak som abstinens! Det är en viktig skillnad att göra, då dessa mediciner inte alls är beroendeframkallande (som tex läkemedel från familjen bensodiazepiner).
  De biverkningar som kan finnas kvar efter upptrappningsperioden är viktökning elller viktminskning, darrningar, munntorrhet, yrsel, illamående samt förlust av sexuell drift.

Exempel på läkemedel av SSRI-typ: Fluoxetin (Fontex, Prozac), Sertralin (Zoloft), Paroxetin (Seroxat), Citalopram (Cipramil, Celexa), Escitalopram (Cipralex)

SNRI Serotonin and Norepinephrine Re-uptake Inhibitor
Om man inte får en tillräcklig effekt med SSRI kan man gå vidare och prova SNRI. Dessa påverkar inte bara serotonin utan även molekylen noradrenalin. (För en närmare förklaring av mekaniskmen, se ovan.) Detta gör att man kan få en bättre effekt, men man får oftast även mer biverkningar. Därför börjar man i första hand fortfarande med SSRI.

Exempel på läkemedel av SNRI-typ: Venlafaxin (Efexor, Efexor Depot), Duloxetin (Cymbalta)

Tricykliska antidepressiva (TCA)
TCA är en äldre form av antidepressiva läkemedel. TCA påverkar förutom serotonin och noradrenalin även histamin och acetylkolin. Eftersom det är så brett har det en kraftig effekt och används mot svårare depressioner. Tyvärr är det ett läkemedel som blir mycket farligt om man tar överdoser eller tar dem i samband med alkohol. Därför är man försiktig med att använda de här läkemedlen utanför sjukhuset.
 
Exempel på läkemedel av TCA-typ: Klomipramin (Anafranil), Amitriptylin (Tryptizol)

Andra typer av antidepressiva läkemedel
Mirtazapin (Remeron) är ett läkemedel som kan användas ensamt eller i kombination med ett annat antidepressivt läkemedel (ej av typ MAO-hämmare!). Fördelen med mirtazapin är framför allt att det gör att man blir trött och kan därför hjälpa mot sömnbesvär som är mycket vanligt vid depression. Vanliga biverkningar är tex sömnighet samt viktuppgång.

MAO-hämmare Dessa läkemedel blockerar det enzym som ska bryta ner serotonin. Resultatet blir att mer serotonin finns kvar mellan nervcellerna. Det här var de första antidepressiva läkemedlen som användes. Numer används de sällan då de nyare medicinerna har mindre biverkningar och bättre effekt.


Har jag glömt något? Skicka ett mail till [email protected]!

Några av eftermiddagspatienterna hade lämnat återbud så jag fick en timme ledigt mitt i mottagningen. Vad gör man med tiden då?

Med tanke på den stundande tentan skulle väl de flesta sätta sig och plugga. Denna kandidat letade istället reda på en sax. Denna kandidat gick på blomjakt!

Det var inte allvarligt menat när jag skrev inlägget nedan, men till slut kunde jag inte låta bli. I väntrummet på medicinmottagningen fanns ingen dr Westerlund. Inte på kirurgmottagningen vägg i vägg heller.
  I korridoren bort mot onkologen fanns två!
  Så nu sitter ett skott i ett av facken på väskan. Redo att planteras när jag kommer hem!

Jag har fått tips om en blomma för läkare. Enligt sägen ska Dr Westerlund ha rekommenderat denna som blomma i väntrummet (eller sovrummet). Den utsöndrar nämligen en lugnande doft, bra t ex mot inför-läkarbesöket-oro samt sömnbesvär.  Tydligen är den också relativt lättskött (det tycker vi om!) och ska vara lätt att sätta skott från. Skotten går att plantera direkt i jorden. Var man får tag på ett vet jag inte, men jag antar att det bara är att ta med sig en sax och promenera genom väntrummen på sjukhuset. I något av dem borde doktor Westerlunds hälsoblomma stå och vänta med ett skott!

Vattning: Regelbundet.

Gödning: Med jämna mellanrum.

Placering: Ljust. Rumstemperatur. Lämplig för utplantering.

Risken för en pandemi sägs bara öka och öka. Den största pandemin tror jag befinner sig i media. Vill ni läsa fakta som inte gått genom Aftonbladets nyhetssil rekommenderar jag artikeln på Internetmedicin: http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=464

Disken var ett lagom stort uppdrag, men sen körde jag fast igen. I ett onämnt program på TV har jag lärt mig att när man inte längre kan själv får man ta till en livlina. Nästa steg i helgpeppen blir att ta till livlinan "ring en vän". Vänner brukar vara bra bot på handlingsförlamning!