Nu blev hon allvarlig...

Att skriva en blogg om det här. Vad var det för tokigt påfund egentligen? Vem vill läsa en deppblogg?

Fast tanken var ju inte att det skulle bli en depp-blogg utan en pepp-blogg. Eller en bara en ärlig blogg. Är den för ärlig? För privat? Hur smart är det att lämna ut sig själv på nätet egentligen. Tänk om någon jag känner skulle läsa och förstå vem jag är. Tänk om någon skulle komma på att mitt liv inte är perfekt!

Tänk att den tanken kan skrämma mig så. Vad är det jag blir rädd för?

Skam. En vidrig känsla.

Jag avskyr att skämmas! Jag avskyr att avsky mig själv. Jag skäms över ha tillåtit någon annan att ta ut sin vrede på mig. Som att det vore något jag kunde styra över. Jag har tillåtit mig själv att bli maktlös, och det kan jag inte förlåta mig själv för.
  Jag ser hur fel det ser ut, men jag känner så likförbannat.

Att en annan människa kan få styra över mitt liv på det sättet. Så länge jag tillåter det tillåter jag henne/honom/den/det att fortfarande ha makt över mig. Så länge jag tillåter det fortsätter jag att vara maktlös.
  Det måste jag ändra på!

Alltså tänker jag fortsätta att skriva den här bloggen. Med den risken det innebär att  någon jag känner skulle kunna komma på att det är jag som skriver. För det är inte mig det är fel på. Så det så.

40 076,592 km på 24 timmar

Många dagar fyllda med tunga ögonlock far förbi. För snabbt. Jag hänger inte riktigt med. Står och tittar på. Forsen som rinner förbi.
  Insikten slog mig att jag måste stanna upp. Jag gjorde det, och vad hände?

Jo, här står jag och tittar på. Inte stannade världen bara för att jag gjorde det! Den snurrar på som vanligt. 40 076,592 km på 24 timmar. 365 dagar om året.

Stresspepp

Stresströskeln börjar snart att röra sig i negativa siffror. Vad som helst och ingenting kan få mig att känna att jag inte längre behärskar situationen. Sitter och gråter på bussen, lyssnar inte på föreläsningarna. Orkar inte gå ur sängen på morgonen. Äta, vad är det för underligt påfund?

Köpte en ny bok idag. En sån där lättläst. Ska nog komma igång att träna igen också. Jag vet ju att det får mig att må bättre egentligen. Det är bara så svårt att komma iväg.

Nu är det definitivt läge för en mugg te. Vattna blommorna måste jag komma ihåg att göra först... Varva ner och se till att sova ordentligt.

Nya tag. Kom igen nu!!

Kvällsfunderingar

Sent. Trött. Nyss hemkommen. Hungrig. Stressad (om jag inte somnar snart kommer jag inte att hinna sova ordentligt och då kommerjag att bli ännu tröttare men den tanken gör mig bara ännu mer stressad så det vore mycket bättre att bara låta bli att tänka men det kan jag inte utan istället eskalerar tankeverksamheten och då...).

Äh. Om det visar sig att jag inte skulle kunna somna får jag väl gå upp igen. Virka en grytlapp, läsa en bok. Lära mig halva FASS utantill. EN natt utan sömn är faktiskt inte hela världen. Flera är värre. Men där befinner jag mig inte än.

Hur som helst kommer jag inte att somna här framför datorn. Bäst att förflytta sig till sängen. Borra ner mina kalla fossingar i det gosiga täcket. Borra ner näsan i den mjuka kudden. Sova gott ända till väckarklockan piper liv i dagen. Kan det till och med bli en natt utan mardrömmar måhända?

RSS 2.0