Enligt svensk lag måste man som sjukvårdspersonal anmäla till socialtjänsten om man misstänker att ett barn under 18 år far illa. Denna plikt gäller även tex lärare. Det är en sträng lag som kräver att man anmäler just på misstanke om att ett barn far illa. Man behöver alltså inte alls vara säker, det är socialtjänstens ansvar att utreda. Det kan gälla misstanke om vanvård, föräldrars oförmåga och/eller fysiska och sexuella övergrepp.

Arbetar man i hälso- och sjukvård, socialtjänst och kriminalvård har man plikt att anmäla även om man inte har träffat barnet, men misstänker att det finns risk att barnet far illa. Det kan t ex innebära att man har en patient som man vet är förälder men som man misstänker inte klarar av det uppdraget, utan att faktiskt ha träffat barnet.

I dessa fall upphör alltså tystnadsplikten att gälla och kräver tvärt om att man berättar (även om man fortfarande inte kan prata fritt, tystnadsplikten begränsar fortfarande det som inte berörs av en socialanmälan).