Insikten trillade ner
För ett tag sen skrev jag om misstänkta tentafjärilar i magen. Fjärilar var det, men inte på grund av tentan. En vecka efter tentan börjar jag jobba som läkarassistent på en medicinavdelning. Ett litet sjukhus, bara två medicinavdelningar. Istället för att anställa ordentligt med underläkare har de anställt mig. Självklart med någon över mig, men de förväntar sig ändå ett "seriöst ansvarstagande" från mig och i praktiken kommer jag att bli underläkare på avdelningen. Nervöst! Samtidigt som det är väldigt spännande...
FiaLisa: Jag har försökt lämna en kommentar på din blogg, men det fungerar inte. Det kommer upp en ruta om att uppgiften var felaktig eller något liknande och "åtgärden avbryts"... Har inget förslag på vad du skulle kunna göra åt det, men tänkte att du kanske ville veta det. Är det fler som har stött på samma problem? Eller är det min dator som strular?
Trist att det krånglade, men det löste sig väl sen? Jag har fått två kommentarer från dig och det vara väl efter att du lagt in detta meddelande?
Det låter spännande med ditt sommarjobb. Vilken termin läser du?
/FiaLisa
Jo, det fungerade sen men jag behöver fortfarande skriva om det tre, fyra gånger innan datorn säger att det är okej. Kanske är det mitt antivirusprogram som blockar? Ska fundera på det.
Vilken termin jag går vill jag helst inte säga, eftersom det blir alldeles för lätt att ta reda på var jag går och vem jag är i så fall (eftersom det ser lite olika ut från universitet till universitet). Lite nojig kring det...
Men jag har kommit ganska långt. Får snart faktiskt jobba som läkare på riktigt... Hela medicin är avklarad med infektion, hud, onkologi, geriatrik och allt som kan behövas inför sommaren.
Ok, jag förstår. Jag har lagt mig på en lite halvdan nivå. Den som vill veta vem jag är kommer kunna ta reda på det, men konsekvensen blir att jag inte vill vara så personlig. Det kan ju vara en begränsning ibland.
Med tanke på att de flesta runt mig inte ens vet att jag har PTSD skulle det vara svårt att skriva om de visste vem jag var... Jag går ändå omkring och bara väntar på att någon ska säga att de har läst min blogg. Klart att någon till slut kan lista ut vem jag är, men ju färre desto bättre. Tills vidare i alla fall... ;)
Någon gång i framtiden kanske jag kan sluta vara så nojig och inse att jag fortfarande är samma människa vare sig människor vet om min bakgrund eller inte. Med så långt har jag inte kommit i min övertalningskampanj av mig själv än. ;)