Det var någon som pratade om att hen hade bra lokalsinne inuti kroppen.
Läkare eller psykolog?

Ständigt nya arbetsplatser. Inga kollegor som man "hör ihop" med. Inte kunna rutiner. Inte hitta till toaletten.

Kommer det här aldrig att ta slut?
Vad är det för arbetsmiljö jag har valt egentligen?

Jag skulle vilja sätta mig ute med sköterskorna och dricka kaffe istället för att sitta ensam på mitt läkarrum.
Får man det?

Irritationen svämmar över. Arg på allt. Utan anledning. Är kort och snäsig mot andra, ännu värre mot mig själv. Vill bara att dagen ska ta slut så att jag slipper känna. Vill att natten ska ta slut så att jag slipper drömma.

Ilskefasen kanske äntligen har dykt upp.
Efter tio år.

Kanske blir det lättare om jag ser även det här som ett framsteg?

Nu känner jag mig så där ensam igen... :(

Det är helg och jag försöker komma på vad det innebär. Försöker vänja mig vid att ha ett jobb med rutiner. Arbete åtta till fem, måndag till fredag. Visserligen lite jourer ibland, men inte alls så mycket. Man hinner ha ett liv utanför jobbet.

En ny värld.
Hur ska man hantera det här?

http://i.minus.com/iH93SsmrNAuXS.gif

Någon som kan se vad det är?

Jag vidgar mina vyer. Går utanför bekvämlighetszonen. Provar något nytt.

Det går nu att följa @drmaskros på Twitter!

Hur det går får tiden utvisa. Kan inte låta bli att erkänna att jag blir lite nervös...

Följ länken:

http://nojesguiden.se/blogg/soran-ismail/ikeagate

Förundras över hur det kommer sig att ett enda företag kan ha så stor påverkan på andra viktiga funktioner. Borde IKEA verkligen få göra så här!? Påverka bolagsstyrelser och allt... ;)