Hej allihop!

Nu är jag tillbaks igen. Tentaplugget fick frysas under några dagar och bytas ut mot kompisaktiviteter.
Mycket skratt, mycket natur, mycket sol (och skugga!). Lite vatten också - både ur kran, från luften och nerifrån. En och annan hink var inblandad. Alla ombyten jag hade med mig gick åt.

Imorgon är det munta. Med den läskiga Stränga Överläkaren. Jag är faktiskt lite nervös...
Samtidigt som allt jag varit med om har gett mig perspektiv på pluggandet. Det finns saker som är viktigare än att tillfredsställa överläkaren genom att kunna alla små detaljer. Något säger mig dessutom att det inte skulle spela någon roll hur mycket jag kunde, han skulle inte vara nöjd ändå.

Jag försöker inbilla mig att det inte spelar någon roll hur det går i morgon. Klart att jag kommer att bli ledsen om jag kör. Ändå tror jag inte att det skulle kännas så värst hemskt.
I en muntasituation står man visserligen i underläge, precis på samma sätt som när ma hamnar i en övergreppssituation. Någon som är "starkare" än en själv nedvärderar en. Kan man bli mindre? Omedvetet väcker det en massa gamla minnen som jag måste försöka värja mig emot.
Den rent kunskapsmässiga biten kommer att gå nra. Jag kan det jag ska kunna. Däremot måste jag lära mig att hantera mina spöken så att framställningen av kunskapen blir lite bättre.
Jobbar på det...