Det där med vardagsrutiner...

...jobbar jag fortfarande hårt med. Det tar sån fantastiskt lång tid! Men:
1. Frukostrutinen går numer på riktig rutin
2. Diskbergen har minskat drastiskt och förekommer endast vid enstaka tillfällen.
3. Tvätten är oftast tillräckligt mycket ren.

Det ska gå det här!

Duktig flicka!

Tidningar, kartonger, plastförpackningar, glas och metallförpackningar. Allt sorterat och inlämnat på sopstationen. Ytterligare ett steg framåt taget i slaget om vardagsrutinerna.

(Det gick jättefort och var jättelätt, ändå känner jag mig otroligt duktig efteråt. Nästan lite stolt faktiskt...)

Duktig!

Det där när kroppens alla muskler skriker. När trapporna upp till lägenheten känns så oändligt långa. När nedförsbacken blivit jobbigare än uppförsbacken.

Det är då man har varit ordentligt duktig på gymmet!

Fronten drar vidare

Jag tror jag är redo för ett nytt vardagsområde att kämpa lite extra med.

Tidningshögen växer i en dramatisk takt och jag har sedan länge tvingats avbeställa morgontidningen för att skåpet/golvet har blivit för litet. Men jag saknar bläddrandet, trycksvärtan och mysfaktorn. Vill ha tidning igen!

Först måste jag lära mig att tömma pappersinsamlingen regelbundet.
Mot nya vardagsmål!

Små framsteg

Kanske är det trevligare med rena toaletter ändå. Kanske vore det bättre med rena kläder och tömda soppåsar. Kanske är det värt att lägga lite tid på att städa ibland.

En känsla av att vilja ta tag i livet smyger sig starkare och starkare. Det går inte fort och det är inte utan bakslag, men det går framåt. Successivt. Trevande. Men med rätt riktning.

Flera gånger om dagen kommer tankarna och jag blir alldeles lycklig.
Tänk att någon gång i framtiden få ha ett "vanligt" vardagsliv!


Rutin-rapport

Frukostrutinen hänger i. Oavsett tidpunkt på dygnet, trötthetsgrad eller ångestfaktor. Även disken lyckas hålla sig hanterlig. Rena kläder i garderoben.
Städningen däremot...

Vissa framsteg, ja. Men fortfarande lite jobb kvar.
Ett vanligt vardagsliv - snart är jag där! :)

Vardagsvinst

Vardagsrutinerna bör rapporteras. Tro det eller ej går det faktiskt bra. Trots sjukdom, deppighet och trötthet håller sig både frukosten och disken i schack. Frukost varje dag. Varje! :) Disken står ibland någon dag, men inte mer. Helt klart godkänt!

Tvätten däremot är kaos. Stora högar och ingen tvättmaskin körs förrän underklädslådorna ekar tomma.

Slutsats: Fortsatt arbete krävs, men inget bakslag i alla fall.
Bara det är en seger!

Delrapport

Det var ett tag sedan jag berättade om mitt vardagsslag.
Det går bra! :)

Frukostrutinen sitter kvar även de dagar då jag helst hade legat kvar en stund till i sängen istället. Kanske kunde det bli lite mer frukost, men det får jag ta på sikt.
Disken funderar också bra. Ibland blir lite disk stående någon dag, men inte mer!

Tvätten är fortfarande en stor hög.
Mer att jobba på där alltså...

Tvättid bokad!

I relativt god tid också.

Heja Maskrosen! :)

Frontförflyttning!

Diskberget besegras om och om igen. Ofta får jag till att diska med en gång jag använt sakerna, men även om disken lämnas till ett senare tillfälle hinner det inte ta sig proportioner av ett nytt Himalaya.

Jag anser därmed slaget om disken vunnet och flyttar fronten vidare mot tvätten. Målet är att hålla tvätten i tvättkorgen och inte låta den flyta ut över hela badrummet och lägenheten.

Heja heja!

Det tar emot. Något inom mig skriker.
"Jag vill inte!"

Varför ska det vara så knepigt? Att diska går fort, ännu fortare om man gör det ofta. Så svårt kan det väl inte vara?!

Jag propagerar för den rena diskbänken.
Kom igen nu, Maskrosen!


Ett stort steg för människan, ett litet för mänskligheten

Diskberget är borta. Frukost varje dag denna vecka.

Jag har tagit mig upp för backen, nu gäller det att inte trilla tillbaks.
Sen är det dags för frontflytt och ytterligare ett steg framåt! :)

Diskberget borta! Men...

Efter ett kraftigt anfall blev diskberget besegrat. Tyvärr har jag samtidigt missat frukosten varje dag den senaste veckan.
  Ett steg fram och tre tillbaks.

Nästa vecka är det frukosten som är viktigast. Som tur är kommer hela diskberget inte hinna komma tillbaks på en vecka. Lite bättre utgångsläge tror jag att jag har hamnat i.
  Nu kör vi!

Diskattack

Första jobbtröttheten är avklarad. Nu kan jag inte skjuta upp det längre.
Dags att göra något åt det där diskberget!

Trots arbetsleda och bristande kämparglöd har det faktiskt inte blivit större. Jag har lyckats hålla det i befintligt tillstånd, till och med minskat en aning.

Nu till lite större krafttag och mer aktiv minskning av diskmängden.
Berget ska bort!

Jag måste erkänna en sak...

Det där med diskningen går inte så bra. Ärligt talat orkar jag inte lägga ner så mycket energi på det alls. Jag försöker inte ens.

I sann mindfullness-anda försöker jag att inte skuldbelägga mig själv för det. Inte blir det bättre av att jag berättar för mig själv hur dålig jag är som inte anstränger mig!

I stället förundras jag över att frukostvanan sitter kvar trots stress och dålig ork. Det är något som bara blir. Något som går på rutin.
Det funkade! :)

Diskrapport




Berget har slutat att växa. Det blir till och med något mindre.
På rätt väg!

Återvunnen delseger

Tre veckor med frukost varje dag. Jag känner till och med ett sug efter att få sitta där vid köksbordet en stund. Varmt kaffe i koppen, radion som skvalar, en tidning. Vanan är åter!

Jag halkade ner några höjdmeter, men är nu ikapp. Vandringen uppför berget med vardagsrutiner fortsätter.

Diskberget är nästa mål. Det har växt på sig under de senaste veckorna. Matterhorn är fortfarande högre och spetsigare, men tallrikarna kämpar på. Lite och ofta är min taktik att bemästra dem. Jag börjar på en gång!

Snart frontförflyttning

Frukost varje dag i två veckor. Snart är jag tillbaks igen. På väg inte bara ikapp utan även framåt.
Äntligen är bakslaget upphämtat!

Nu så!



En hel vecka med frukost varje dag!
Heja, vad jag är bra!

Ja!

Frukost fyra dagar i rad!
Visserligen var två av dem helgdagar. Men ändå...

Tidigare inlägg
RSS 2.0