Lagom höga mål är bra. Tillräckligt höga krav för att få tentan godkänd, men samtidigt tillräckligt låga krav för att jag ska känna att jag hinner med.

Mina pluggdagar går ut på självförtroende-boostring.

Det är så lätt att se allt man inte kan. För att kunna allt på den här nivån är omöjligt. Det finns mängder av saker man inte kann. Alltid.
  Men det finns också mängder av saker som jag faktiskt kan. Den nivån jag brukar kunna saker på är oftast tillräcklig. Så länge jag har självförtroendet att tro att jag kan tillräckligt. Då kan jag fundera fram svar på skriftliga, se säker ut och övertyga på muntliga och i kliniken brukar kunskapsbrist inte vara något problem.

Därför lägger jag upp mål som jag vet att jag klarar. Hinner lära mig tillräckligt mycket nytt för att jag ska känna att det går framåt, men ändå ha tillräckligt med tid på mig för att det ska vara okej att ha svårt att koncentrera sig.

Dagens självförtroendekur blev lagom. Jag har sluppit den successivt stegrande paniken och jag kan mer nu än jag kunde i morse. Två till såna här dagar och tentan kommer att gå lysande!