Framfart
Vissa dagar känner jag mig kompetent.
De börjar bli fler och fler.
Dagar då jag kan svara på de flesta frågor. Vet när jag ska be om hjälp. Får bekräftelse av kollegor och patienter. Hinner både dricka kaffe, gå på toaletten och äta lunch. Signerar av dokument i tid. Ordinerar relevanta prover. Andas lugnt.
Såna dagar gillar jag!
De börjar bli fler och fler.
Dagar då jag kan svara på de flesta frågor. Vet när jag ska be om hjälp. Får bekräftelse av kollegor och patienter. Hinner både dricka kaffe, gå på toaletten och äta lunch. Signerar av dokument i tid. Ordinerar relevanta prover. Andas lugnt.
Såna dagar gillar jag!
Då ljusen slocknar
Ögonen stirrar tomt.
Stora pupiller.
Blek hud mot magra revben.
Stilla bröstkorg.
Två minuter ska stetoskopet lyssna efter livstecken.
Efter hjärtslag.
Två minuter då mina egna hjärtslag aldrig har varit starkare.
Två minuter av rädsla att en hand ska gripa om min handled.
Inget händer.
Såklart.
Likfläckarna talar sitt tydliga språk.
Mindre än någonsin slår sig en AT-läkare i för stora sjukhuskläder ner på läkarexpeditionen för att fylla i dödsbeviset.
Tuffa beslut
Det finns bättre dagar och det finns sämre dagar.
Det här var en av de sämre.
Eller så var det inte det.
Har ni någon gång gjort något som känns helt rätt. Men samtidigt alldeles fel?
Gjort något som fått er att bli så ledsna. Så upprörda.
Men samtidigt alldeles lätta.
Många tårar har runnit idag.
Men beslutet var rätt. Det är jag övertygad om.
Även mitt i tårfloden när inte ett ord gick att få fram. Även då var jag övertygad om att beslutet var rätt.
Ändå gjorde det så ont.
Vissa dagar är tårar det bästa som kan hända.
Det här var en av de sämre.
Eller så var det inte det.
Har ni någon gång gjort något som känns helt rätt. Men samtidigt alldeles fel?
Gjort något som fått er att bli så ledsna. Så upprörda.
Men samtidigt alldeles lätta.
Många tårar har runnit idag.
Men beslutet var rätt. Det är jag övertygad om.
Även mitt i tårfloden när inte ett ord gick att få fram. Även då var jag övertygad om att beslutet var rätt.
Ändå gjorde det så ont.
Vissa dagar är tårar det bästa som kan hända.
Leva livet
Läskigt och bra.
Allt på en gång.
Hur ska det här gå?
Allt på en gång.
Hur ska det här gå?
Inte igen!
Förändringar.
Ett skällsord som livet är fullt av. Hela tiden.
Ingenting är konstant. Allt förändras.
Jag gillar inte förändringar.
Måste livet vara så förbannat läskigt?!
Ett skällsord som livet är fullt av. Hela tiden.
Ingenting är konstant. Allt förändras.
Jag gillar inte förändringar.
Måste livet vara så förbannat läskigt?!
Kram till er alla!
En stor kram till er alla där ute!
Tänker lite extra på er som känner er utanför. Som inte är med de människor ni skulle vilja, eller som inte vet vilka ni skulle vilja vara tillsammans med.
Håll ut!
Snart är den vanliga vardagen igång igen!
Glad-pås(k)-sjuka?
Firar påsken med en liten bildgåta. Vilken sjukdom är det här?
(Ni barnföräldrar får ge er lite till tåls med att svara, som en liten hint...)
Tillhörighetsnarkoman
"Jag vill att du ska känna att du är välkommen här alltid" säger hon.
Hon menar det. Men jag kan inte känna det.
Mina vänner är bäst. Så är det bara.
De finns där. De stöttar. De bryr sig.
De säger de där jobbiga sakerna som ingen annan vågar säga.
Äntligen har jag funnit platser dit jag är välkommen.
Större delen av tiden.
Inte alltid.
De vill att det ska vara alltid. Jag är jätteglad att de känner så. Oerhört tacksam över att de vill och försöker.
Men det finns tillfällen då det inte passar.
Det betyder inte att jag inte är välkommen. Det betyder inte att de inte tycker om mig. Det betyder bara att det inte passar just då. Att det passar bättre någon annan gång.
Att bli påmind om att jag inte hör till är något av det värsta jag vet. Eftersom jag varit "ensam i hela världen" i större delen av mitt liv kämpar jag desperat efter att känna tillhörighet. Efter människor som tycker om mig, människor som vill ha mig med. Jag kan inte riktigt få nog.
Därför gör det också jätteont att höra att det inte passar.
Det betyder inte att de alltid måste jubla när jag ber om att få komma. Det betyder bara att jag måste vänja mig vid att inte alltid vara prio ett.
Inget konstigt alls.
De vill att jag ska vara välkommen alltid. Skulle det vara akutläge skulle jag också vara välkommen alltid. Men det finns bättre och sämre tillfällen.
Det får mig att bli väldigt ledsen. Det är inte deras fel. De kan inte göra något som ändrar det. Det är något som jag måste ändra på inom mig själv.
Ingenting kan fylla saknaden av att inte ha haft en famn att krypa upp i när jag var liten.
Men ett gott försök fyller tillräckligt mycket!
Hon menar det. Men jag kan inte känna det.
Mina vänner är bäst. Så är det bara.
De finns där. De stöttar. De bryr sig.
De säger de där jobbiga sakerna som ingen annan vågar säga.
Äntligen har jag funnit platser dit jag är välkommen.
Större delen av tiden.
Inte alltid.
De vill att det ska vara alltid. Jag är jätteglad att de känner så. Oerhört tacksam över att de vill och försöker.
Men det finns tillfällen då det inte passar.
Det betyder inte att jag inte är välkommen. Det betyder inte att de inte tycker om mig. Det betyder bara att det inte passar just då. Att det passar bättre någon annan gång.
Att bli påmind om att jag inte hör till är något av det värsta jag vet. Eftersom jag varit "ensam i hela världen" i större delen av mitt liv kämpar jag desperat efter att känna tillhörighet. Efter människor som tycker om mig, människor som vill ha mig med. Jag kan inte riktigt få nog.
Därför gör det också jätteont att höra att det inte passar.
Det betyder inte att de alltid måste jubla när jag ber om att få komma. Det betyder bara att jag måste vänja mig vid att inte alltid vara prio ett.
Inget konstigt alls.
De vill att jag ska vara välkommen alltid. Skulle det vara akutläge skulle jag också vara välkommen alltid. Men det finns bättre och sämre tillfällen.
Det får mig att bli väldigt ledsen. Det är inte deras fel. De kan inte göra något som ändrar det. Det är något som jag måste ändra på inom mig själv.
Ingenting kan fylla saknaden av att inte ha haft en famn att krypa upp i när jag var liten.
Men ett gott försök fyller tillräckligt mycket!
