Maskrosen drar på välförtjänt semester
Åter om ungefär en vecka! :)
Epikris
Min första sommar som läkare är över. Nu väntar en veckas ledighet innan sista pluggterminen drar igång.
Jag har överlevt. Jag har växt. Jag har mognat.
Tidigare har jag ibland tvivlat på om jag valt rätt yrke. Efter den här sommaren är jag säker. Det här är helt rätt!
Vissa gånger är det ett vidrigt arbete, men andra gånger helt fantastiskt. Att vara läkare är ett yrke som engagerar. På gott och ont. Men jag gillar det. Jag gillar att få känna, jag gillar att påverkas av andra människor och kunna påverka andra. Jag gillar att mitt jobb betyder något för mig.
Även de dagar då allt känns övermäktigt och uppgifterna hopplösa. Då får man prata igenom det med en klok kollega och sen har man lyckats bemästra ytterligare en situation.
Det här yrket får mig inte bara att utvecklas som läkare och lära mig mer teori, det tvingar mig även att utvecklas som människa. Det får mig att känna och tänka. Det får mig att ta några steg närmare mot att till slut bli den där äldre, klokare kollegan.
Det tycker jag om!
Jag har överlevt. Jag har växt. Jag har mognat.
Tidigare har jag ibland tvivlat på om jag valt rätt yrke. Efter den här sommaren är jag säker. Det här är helt rätt!
Vissa gånger är det ett vidrigt arbete, men andra gånger helt fantastiskt. Att vara läkare är ett yrke som engagerar. På gott och ont. Men jag gillar det. Jag gillar att få känna, jag gillar att påverkas av andra människor och kunna påverka andra. Jag gillar att mitt jobb betyder något för mig.
Även de dagar då allt känns övermäktigt och uppgifterna hopplösa. Då får man prata igenom det med en klok kollega och sen har man lyckats bemästra ytterligare en situation.
Det här yrket får mig inte bara att utvecklas som läkare och lära mig mer teori, det tvingar mig även att utvecklas som människa. Det får mig att känna och tänka. Det får mig att ta några steg närmare mot att till slut bli den där äldre, klokare kollegan.
Det tycker jag om!
En liten fråga
Vad var det som hände i fredags? I ett slag tredubblades besöksstatistiken för att dagen efter gå ner till det normala igen. Någon som vet varför??
En infekterad kärleksrelation
Gå in på den här sidan, sätt på ljudklippet, spola fram till ca 1h 22 min. Då får ni höra en underbar visa om blåsorna Bengt och Åsa!
Anna Odell i sommar
Tycka vad man vill om Annas konstprojekt. Om man jobbar inom vården - om man i vardagen träffar människor som man vill bemöta väl - är hennes sommarprogram värt att lägga ner 90 minuter på.
Otålig väntan
Sista jobbveckan är snart över (bara tisdag, jag vet - men det går ju så fort!) och skolstarten börjar komma inom räckhåll. En termin till som kandis. En termin till av att sjasas mellan avdelningar och kliniker. En termin till utan ansvar.
Låt den terminen gå fort.
Jag vill bli läkare nu!!
Låt den terminen gå fort.
Jag vill bli läkare nu!!
Studiebesök på andra sidan
Patienter i alla ära. Utan dem hade vi inte haft något jobb. Men så solidarisk är jag inte med dem att jag vill bli en av dem.Tyvärr är det inget man får välja.
Även jag måste sitta i det där väntrummet, titta nervöst på de andra människorna, se om någon känner igen mig. Sitta på fel sida om skrivbordet och berätta hemligheter som sen ska förevigas på en hårddisk någonstans. Vänta oroligt på provsvar.
Kan jag inte bara få må bra nu!?
Dagen fortsätter i evighet
Idag är en lång dag. Den verkar aldrig ta slut. Jag har försökt fördriva tiden. Gå promend, diska, läsa bok, plocka lite grejer. Ändå är det massa många timmar kvar till det går att säga att det är en ny dag.
Suck.
Tristess är nödvändigt. Säkerligen till och med en framgång. Rastlösheten är svårare att hantera. Snart klättrar jag på väggarna. Varför vet jag inte. Alldeles stirrig är jag.
Kanske ska ta lite thyreoideavärden?
Suck.
Tristess är nödvändigt. Säkerligen till och med en framgång. Rastlösheten är svårare att hantera. Snart klättrar jag på väggarna. Varför vet jag inte. Alldeles stirrig är jag.
Kanske ska ta lite thyreoideavärden?
Gissa vilket år den här gjordes!
Morgonsömn
"Vem är den där 'snooze' och varför ringer han mig tidigt på morgonen?" hittade jag en Facebook-grupp som heter.
En kompis utbrast upprört till sin dotter: "Nu har jag läst tre sagor och sjungit tjugo visor. Vad ska jag göra så att du somnar?!"
"Skaka mig och säg att det är dags att gå upp..?" fick hon tveksamt till svar.
Varför sover man som bäst på morgonen?
Är det bara en känsla, eller finns det något som förklarar att det verkligen är så?
Har hon provat själv?
Ibland kan man fundera på hur människors tankegångar går...
Känslopanik
Inte nog med att det svämmar över av dem utomhus. Getingarna surrar frenetiskt även inne i mitt huvud.Tankar och känslor far omkring i ett virrvarr. Jag försöker gripa efter dem, få tag på dem, kunna lägga dem i ordning. Strukturera.
Det går inte.
Jag vill lösa problemet nu. På en gång. För att slippa detta känslosvall.
Logiskt förstår jag att det smartaste är att vänta. Låta getingarna flyga omkring. Försöka stå ut med att känna ett litet tag till.
Andas djupt.
Låt tankarna flyga.
Följ med.
Kom igen nu, Maskrosen!
Du klarar det här!
Tiden läker alla sår?
Det finns så många historier berättade av kloka underbara människor som är så helt uppåt väggarna. Historier som man inte tror kan vara sanna. Historier som jag önskade var ett enda stort påhitt.
Men det är de inte.
En del människor fårstår jag inte hur de är funtade. Människor som gör vidriga saker mot andra människor. Som förstör liv.
Återigen har jag träffat en klok, kompetent och väl ansedd läkare som råkat ut för en av dessa människor. De är vanligare än man tror. Jag vill bara hålla om och önska bort allt det hemska.
Samtidigt blir jag lite rädd. Jag vill inte att mina monster ska få styra mitt liv även när jag börjar närma mig 60. Då vill jag ha kommit över det hela. Då vill jag leva ett "vanligt" liv och ha en "vanlig" vardag. Jag vill inte ha det som de har det. Går det att slippa?
Jag vill må bra!
Nytolkning av Austin
Dagens guldkorn
En patient stoppade mig i korridoren:
"Vet du vad jag sitter här och tänker?"
"Nä", sa jag. Undrar vad som kommer nu...
"Där går en riktigt bra läkare. Det är vad jag sitter här och tänker."
Vad paff jag blev!
Tackar för det - helt rätt timing! :)
"Vet du vad jag sitter här och tänker?"
"Nä", sa jag. Undrar vad som kommer nu...
"Där går en riktigt bra läkare. Det är vad jag sitter här och tänker."
Vad paff jag blev!
Tackar för det - helt rätt timing! :)
Velandets matematik
Jag vill så gärna prata om det. Jag vill så gärna höra att det inte är mitt fel.Men jag vill inte att någon ska veta.
För jag skäms.
Jag vill bli tröstad, jag vill bli peppad.
Men jag vågar inte berätta.
Ekvationen går inte ihop!
Cynisk empati
Kan man vara empatisk och överleva inom sjukvården?
Från flera håll får jag höra att jag inte kan bry mig om patienterna. Jag måste sluta pussla för att få saker att fungera. Låta bli att ringa det där samtalet. Bara bry mig om det rent medicinska och lämna resten till någon annan.
Jag vill inte det!
Patienter är också människor. De är inte bara ord på ett papper och siffror i en labblista. Jag vill ta mig tiden att se varje patient, lyssna även på det de inte säger.
Än så länge är det inte jobbigt. Än så länge ger det väldigt mycket tillbaks. Än så länge håller jag mina arbetstider och lämnar jobbet på sjukhuset när jag går hem.
Det finns även äldre läkare som fortfarande är empatiska. De är mina idoler. En av dem finns på min avdelning nu. Jag ska observera och lära mig av ett proffs. Sån vill jag också vara!
Kanske är jag naiv och blåögd. Må så vara. Tills jag får en uppenbarelse och blir klokare kommer jag att fortsätta bry mig om mina patienter!
Från flera håll får jag höra att jag inte kan bry mig om patienterna. Jag måste sluta pussla för att få saker att fungera. Låta bli att ringa det där samtalet. Bara bry mig om det rent medicinska och lämna resten till någon annan.
Jag vill inte det!
Patienter är också människor. De är inte bara ord på ett papper och siffror i en labblista. Jag vill ta mig tiden att se varje patient, lyssna även på det de inte säger.
Än så länge är det inte jobbigt. Än så länge ger det väldigt mycket tillbaks. Än så länge håller jag mina arbetstider och lämnar jobbet på sjukhuset när jag går hem.
Det finns även äldre läkare som fortfarande är empatiska. De är mina idoler. En av dem finns på min avdelning nu. Jag ska observera och lära mig av ett proffs. Sån vill jag också vara!
Kanske är jag naiv och blåögd. Må så vara. Tills jag får en uppenbarelse och blir klokare kommer jag att fortsätta bry mig om mina patienter!
"Jag kan sluta när jag vill!"
Jag tror att jag ska gå över till två sovperioder. För några dagar sedan pratade Karin Johannisson i Sommar i P1 om sömnmönster genom historien. Enligt henne var vår normala sömnrytm att sova i två omgångar.Förr i tiden gick man och la sig vid sju och vaknade runt kl tolv. Då hade man "vakenvila" i ett par timmar innan man hade en andra sovperiod. Människor som inte har tillgång till elektriskt ljus (i vetenskapliga försök) går snabbt över till denna typ av sömnmönster.
Alltså borde de ökade sömnsvårigheterna inte bero på något sjukligt, utan det skulle vara fullt normalt att vara vaken på natten.
Den tanken tycker jag om!
Nu ska jag ägna tiden åt lite vakenvila! :)
Ett stort steg för människan, ett litet för mänskligheten
Diskberget är borta. Frukost varje dag denna vecka.
Jag har tagit mig upp för backen, nu gäller det att inte trilla tillbaks.
Sen är det dags för frontflytt och ytterligare ett steg framåt! :)
Jag har tagit mig upp för backen, nu gäller det att inte trilla tillbaks.
Sen är det dags för frontflytt och ytterligare ett steg framåt! :)
