Cynisk empati

Kan man vara empatisk och överleva inom sjukvården? 

Från flera håll får jag höra att jag inte kan bry mig om patienterna. Jag måste sluta pussla för att få saker att fungera. Låta bli att ringa det där samtalet. Bara bry mig om det rent medicinska och lämna resten till någon annan.

Jag vill inte det!

Patienter är också människor. De är inte bara ord på ett papper och siffror i en labblista. Jag vill ta mig tiden att se varje patient, lyssna även på det de inte säger. 
 
Än så länge är det inte jobbigt. Än så länge ger det väldigt mycket tillbaks. Än så länge håller jag mina arbetstider och lämnar jobbet på sjukhuset när jag går hem. 

Det finns även äldre läkare som fortfarande är empatiska. De är mina idoler. En av dem finns på min avdelning nu. Jag ska observera och lära mig av ett proffs. Sån vill jag också vara!

Kanske är jag naiv och blåögd. Må så vara. Tills jag får en uppenbarelse och blir klokare kommer jag att fortsätta bry mig om mina patienter!

Kommentarer
Postat av: Dr Never

Jag hade en handledare en gång som berättade medan han sjukskrev en patient att han alltid skrev ut två kopior "eftersom patienten måste ha två, och det vet de inte alltid" trots att de flesta läkare brukar strunta i det. Och det blev min ledstjärna att bli en läkare som gör något trots att det har blivit accepterat att ta genvägen - eftersom det hjälper patienten. Det låter som att du är på väg att bli en sådan doktor som min handledare (och de är de bästa).

2010-08-02 @ 19:35:27
URL: http://drnever.wordpress.com
Postat av: Maskrosen

Vad skönt att höra dig säga så!



Du sätter fingret precis på det jag menar. Att ta sig tid att göra de där småsakerna som gör mycket för patienterna.



När äldre män som jobbat i yrket i årtionden tittar överseende på mig och skakar lätt på huvudet funderar jag över vad jag är för en typ som tror att jag kan hantera det bättre än de kan. Är jag inta bara den där "lilla gumman" som inte vet sitt bästa än?



Jag ska samla på bra förebilder som kan få mig att orka stå emot!

2010-08-02 @ 21:32:14
Postat av: FiaLisa

Jag vill också bli den där läkaren som har helhetssyn. Jag tror man förlorar på genvägarna i det stora hela, för det slutar enligt min tro med att patienten kommer tillbaka till vården någon annan stans. Om alla orkade förebygga lite skulle alla kunna vinna mycket. Men jag kanske är naiv... och känner att jag bluddrar idag ;)

2010-08-03 @ 14:15:35
Postat av: Maskrosen

Jag är gärna naiv tillsammans med dig! :)

2010-08-03 @ 19:01:09
Postat av: Caroline

Hej!

vad underbart att du bryr dig om dina patienter. Låter hemskt all människor, läkare, på allvar tycker att man ska sluta att bry sig om sina patienter! vidrigt! Blir mörkrädd. Det är ju då värden står still. Det är då vi patienter inte får den behandling vi verkligen behöver, i tid, och utan för mkt hinder på vägen.

En eloge till dig, för att du ser oss för vad vi är, människor!

kram

2010-08-09 @ 19:21:46
URL: http://familjensweetie.blogspot.com
Postat av: Gunnar E

Du bryr Dig om den enskilde. Fortsätt med det.

Du går hem när du ska, ungefär. Fortsätt med det.

Någonstans måste Du dra gränser.Då kan Du i längden inte ta till Dig mer än att Du fortsatt hinner/orkar bry dig om, och det är det som betyder arbetskvalite för Dig.

Kvalitet i arbetet är att utföra ett arbete så att det uppstår ett tillstånd av inre frid. Det lär ha sgts ngn-stans där österut.

2010-08-15 @ 19:10:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0