Andra sidan
Hemtrevnad
Hemmafru har aldrig varit någon dröm. Ändå går jag omkring och låtsas tycka om att pyssla om blommorna, ägnar tid åt detaljer i inredningen, viker tvätt. Diskar, lagar mat, städar - och trivs!Ett lätt frånvarande leende har den senaste veckan varit grundnivån. Ibland lite upp, ibland lite ner. Lugn och ro. Frid.
Något som jag inte har fått uppleva på flera år.
Det är underbart! :)
Vardagsvana
Ny stad. Mina vana mönster rubbas. Mina rutiner som rutar in vardagen. Klistret som får min värld att hålla ihop.
När vanemänniskan tvingas in i en ny situation skakar världen.
Hur kan jag få den att stanna?
Lugna andetag. Tunga muskler. Tankarna rinner förbi som ett vattenfall.
Ändå styr oron. Ändå bestämmer rädslan. Rädslan för det okända. Risken att det blir värre är liten, men just nu vet jag hur livet ser ut. Jag vet hur jag kan hantera. Även det som inte är bra är vant.
Vanor är vanemänniskans livselixir.
Sova
Sköna maj i flyttens tid
En försenad valborgsbrasa. I år får jag nöja med en bild på vackra lågor. Värme däremot fick jag så att det räckte av att bära lådor.
Nu är allt på plats - eller i alla fall innanför den nya lägenhetens fyra ytterväggar.
Så mycket energi som jag har lagt på att få ner sakerna i lådorna. Nu ska de bara upp igen. Suck.
Funderar du på att flytta?
Fundera en gång till!
Hur kan man ha så mycket saker?!
Kanske får göra min egen majbrasa ute på gården...
Puh!
Närmaste planen:
Sova!
Glad påsk!
En välbehövlig paus tillsammans med några vänner bjuder denna långhelg på. Sedan är det dags för slutpackning inför flytten. Underbart att ha någon att fira med. Underbart att slippa vara själv.
Jag skålar med er alla klockan sex på påskafton, för er som vill vara med!
Trygg röra
Snart ska jag få komma någon annan stans. Snart ska jag få träffa en ny lägenhet.
Snart bor jag i en annan stad.
Jag längtar! :)
:(
Bu för människor som säger elaka saker!
Bästismänniskor
Vissa människor får världen att bli snällare. Luften blir lite lättare att andas, hindren lättare att kravla sig över och kämparglöden kommer tillbaka. Människor med stora, varma famnar och vänliga, uppmuntrande ord vid precis rätt tillfälle.
Människor som får mig att känna mig uppskattad, omtyckt och kapabel.
En stor eloge till alla dessa människor som orkar med!
Hur skulle jag klara mig utan er!?
Meh!
Tankebina surrar. Runt runt. Fladdrar. Vill aldrig landa i bikupan huvudet.
Idag har jag haft hur mycket saker att göra som helst, ändå har jag inte lyckats få till någonting. All energi gick åt till att tänka.
Fast det är klart. Jag var ju på jobbet hela dagen. Träffade massor av sjuka patienter som jag kunde hjälpa i alla fall lite grann. Jag började dagen med en lugn frukost och ordnade med frukostdisken innan jag gick iväg.
Flyttbilen är bokad och jag har äntligen bestämt mig för vilka färger jag vill ha på väggen i nya lägenheten. Har kommit ihåg att fundera på vad jag skulle behöva köpa för möbler. Skrev upp på att-göra-listan att jag måste gå förbi posten i morgon.
Kanske inte så mycket gjort som krävt fysisk arbetskraft, men väl tankekraft. Visst har jag fått en del uträttat idag ändå! :)
Flyttyra
En stress som jag vet vad jag ska göra åt. En stress som jag vet hur jag bör hantera.
Så skönt!
ZzzZZzz
Det börjar bli lite tjatigt, men jag är så trött att jag inte ens orkar fundera ut något att skriva.
Hur länge ska det hålla på så här?
Fredagsmys
Fredagskväll.
Själv.
Ensam.
Mysigt. Jag har mysigt med mig själv.
Ljudet från de våta dropparna är mysigt. Filten är mysig. Det är mysigt med te. På TV:n ser de så mysigt nöjda ut. Jag ler lätt och myser åt fredagsunderhållningen.
Sippar på teet.
Bränner mig på läppen.
Blåser i en smal stråle. Dricker försiktigt. Suger på en polkagris.
Det är renande att spendera kvalitetstid med sig själv. Man får tid att fundera. Komma till insikt. Det går att ha mysigt på egen hand. Egentid är viktigt.
Tar ett djupt andetag.
Blundar. Lyssnar på fönsterdropparna. Musiken från TV:n. Skratten. Bilarna som åker förbi utanför. En dörr slår igen i trapphuset.
Känner den mjuka filten. Det varma teet. Den blommiga doften.
Djupt andetag.
Musklerna blir tunga, tankarna går långsammare.
Leendet sprider sig upp till ögonen. De är duktiga, de där spelevinklarna i lekprogrammet. (Vilket ord - spelevinkel!) Gömmer tårna och drar filten lite tätare runt mig. Teet har blivit lagom ljummet. Kommer på mig själv att sitta och skratta högt och böjer mig efter godisskålen. Låter den stå kvar i mitt knä.
Jag sitter här och har mysigt med mig själv.
Jag vill!
Klämmer ihop neuronen för att få ut orden. En ynka droppe trillar ut. Räcker precis till tre saker att le åt.
Orkar inte mer. Orkar inte vara ledsen heller. Inte vara arg, inte vara glad. Jag bara är.
Träffar patienter, vandrar genom långa korridorer, handlar mat. Vardag.
En dag i taget. Rullar på.
Något positivt ska jag få till snart.
Vänta bara!
Hoppsan
Jag som inte ens hunnit tänka igenom vad jag borde tänka på...
Sen kom jag fram till att det inte gör något. Det får se till att fungera ändå. Sakerna ska ner i kartonger. Sen ska de upp ur kartongerna. Försäkringar, abonnemang och el ska omtecknas. Mycket mer än så kan det väl inte vara? Tids nog lär jag bli varse vad som måste ordnas. Just nu känns det inte så viktigt...
Orktorka
Kraften har runnit ur mig. Jag är så ofantligt elefantligt trött.
Det kan inte vara nyttigt att vara sjuk.
God morgon!
Vaken och pigg. Det är skönt att jag kan vara det. Men dumma lilla kropp, inte NU!Rytmerna går i otakt. Saker och ting händer. Bara inte riktigt när de ska. Kanske inte heller riktigt på det sättet jag hade tänkt mig.
Vanemönster hackar.
Det känns som att jag sitter fast i något som jag inte kan sätta fingret på. Det är något som inte stämmer.
Då får det väl vara så ett tag. Förhoppningsvis hittar kroppen hem igen snart.
Ett första försök blir att somna om. Hörru kroppen - det är många timmar natt kvar!
Kram!
Jag vill att det ska finnas någon som håller om och säger
att allt kommer att bli bra.
