Kan hända...

...har jag lärt mig hur man får till nya stycken även när jag skriver på telefonen!

Nu är jag så där ledsen igen så att jag inte orkar skriva. :( Tre saker ska jag väl få till ändå: 1. Fika 2. Vänliga ord 3. Känna mig kompetent

Okej, lite till har jag allt att lära när det gäller telefonen. Att få till de tre sakerna tex. Därför kommer de här: 1. Kram på jobbet 2. Kluriga samtal 3. Öppna diskussioner.

Nu har jag lärt mig att skriva inlägg från telefonen! Då kanske det kan bli lite fler inlägg, nu när jag inte behöver väcka den åldrande datorn varje gång. Noteras under "tekniska maskrosen imponerar"...

Får man äta godis varje dag om man är riktigt snäll?

Ångest. På ett sätt som jag inte brukar ha. Tankarna snurrar och jag kan inte få stopp på dem. Kan inte varva ner. Kan inte somna.

Småsaker som blev stora. Små frågor och funderingar som fick min värld att gunga.
Ska jag behöva fatta ett jobbigt livsbeslut?

Vart är det här på väg?
Vad vill jag själv?

Ingenting att älta så här på nattkvisten, men otroligt svårt att släppa när tanken har väckts.
Det är upp till mig. Ingen annan kan bestämma.
Knepigt.

Annars vore det skönt att lägga ut ansvaret på entreprenad...

Möjligen är jag ensam om åsikten att hösten gärna får komma snart. Möjligen är jag den enda som tycker om när luften börjar bita i kinderna på morgonen, mössan rotas fram ur garderoben och mörkret tar över allt mer.

Tända stearinljus är underbart. Stjärnhimlen är så vacker. Träden byter till höstskrud. Filmkvällarnas mecka drar snart igång i takt med att fukten tar över vädret.

Varma tröjor och sockor får återigen användas. Böcker pockar på att läsas.

Det spelar ingen roll att jag är ensam om det - jag älskar hösten!

Världen börjar så sakterliga vakna till liv igen. Sommarenvilan övergår successivt till höstarbete. Människor kommer tillbaka från torpen, fritidsaktiviteter drar igång. Jourpassen är inte lika betungande eftersom vi är fler som kan dela på dem.

Den vanliga vardagen är på intågande.
Välkommen!

Tids nog får även en liten AT-läkare vara ledig några dagar.
Semester.

Betald semester.

Få pengar trots att man är ledig.
Vilken lyx! :)

En kompdag inpressad mellan allt det andra. Har sovit större delen av dagen. Skönt att få sova ikapp lite.
Äta i lugn och ro, ligga en stund i soffan. Läsa en bok.

Dags för ett tvångsinlägg på bloggen. Inte lika intressant som vanligt, ingen baktanke. Inga fina ord. Bara tvångsord. Men nu är ett inlägg skrivet i alla fall. Snart ska nog blogglusten komma tillbaka igen.

Bloggen har inte varit så väl omhändertagen den senaste tiden. Skyller på att jag inte orkar. Ingenting spelar ändå någon roll.

Fast det är ju inte sant.

Skriva några rader orkar jag. Det har jag orkat även när jag har mått sämre. Det spelar visst roll.
Allt spelar roll!

Passiviteten förlamar och fängslar. Att bli stillasittande och initiativlös skrämmer mig.

Jag behöver göra. Behöver ha vanor. Behöver orka även när jag inte orkar. Måste aktivera mig. Aktivt. För tillfället är det inget som bara kommer.
Allt kräver energi. Allt kräver ansträngning.

Men jag kan.
Jag orkar.

Efter min lilla sjuktid i början av sommaren har jag kunnat jobba. Alltid något.
Frukostvanan har hållit sig bra. Disken sådär. Tvätten urusel.
Men det är ändå bättre än det var från början.

Jag börjar också må lite bättre. Bli lite gladare. Orka lite mer. Inte vara lika rädd. Sova lite bättre.

Det går åt rätt håll.
Snart är jag tillbaka på banan igen!

Ibland är livet bra ändå.
Vissa stunder.
Just nu är en sån stund.

En stund att leva i nuet med.
En stund att vända tillbaka till då livet inte är riktigt lika bra.

Bara njuta, supa in och lagra.
Känna, lära och komma ihåg.

Så här kan det också vara.

Jag gillar när människor säger snälla saker.

Ännu mer gillar jag när de snälla sakerna handlar om mig.

Solnedgång, träd, ängar och en sjö.
Allt man behöver för en underbar kväll!

Idag har jag fattat ett vardagsbeslut i rätt riktning.

Borde. Men orkar inte.
Vill. Men orkar inte.

Bestämde mig för att göra ändå.
Vad mycket bättre dagen blev när jag slapp sitta och stirra in i väggen! :)

Nu är jag så less på livet.
Jag orkar inte mer!!

(Men jag ska fortsätta kämpa, jag lovar.)

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Hur jag pratar, låter, går, ser ut, tänker...
Vissa dagar tycker jag att jag är en hemsk människa.
En utav de värsta på jordklotet faktiskt.
Direkt pinsam.

Bästa botemedlet:
Lägg dig och sov. Då går dagen över!