Bekännelse
Pepp

Det där med frukost går sådär. Varannan dag ungefär har jag lyckats ta mig upp i tid. Tyvärr inte redo att ge mig i kast med städningen än. Hm...
Jag får ge frukosten en vecka till.
Kom igen nu, Maskrosen!
Spark i baken
Ända sedan innan jul har jag slarvat med vardagsrutinerna. Ärligt talat har varenda en falerat. Det blir till att börja om från början. Snabbare än sist borde det ändå gå. Nu vet jag att jag kan.
En vecka frukost. Sedan tillbaks till disken igen.
Heja!
Heja!

Dags att lyfta iväg sig själv till köket. Nu tar vi i lite extra ett tag. Kom igen!
Bakslag
Jag är tillbaks på ruta ett igen.
Men bara tillfälligt.
Snart är jag på gång igen.
Fragmentering
Problemet med det när det ser ut som det gör här är att det alltid finns saker som behöver åtgärdas. *suck*
Städbiten måste delas in i mindre bitar. Första fokus blir disken.
Grått ute, grått inne, grått sinne

En utmärkt dag för varmt te och glad film. Har inte bestämt vilken än. Först ska jag sätta på radion på högsta volym och ta tag i städningsprojektet. Disk och tvätt står på dagens lista. Film och godis blir bra belöning efteråt.
Kom igen nu, Maskrosen!
Jag kämpar på
Fast i de högpresterandes grepp
Men trögt...
Jag är fortfarande så glad över att jag äter frukost varje dag att städningen inte känns som ett så stort problem. Jag är då nöjd över att ha lyckats med frukostbiten att jag inte kan förmå mig att ta tag i nästa projekt än.
Då får jag väl vara glad ett litet tag till. Snart måste jag ta mig i kragen och bära ut mig till köket, men jag kanske får nöja mig med att vara nöjd.
Inte alltid tvinga mig till resultat, inte alltid behöva bli bättre. Något som jag kan behöva träna på när jag befinner mig i en så prestationsinruktad miljö som man gör som läkarstudent.
Att öva på disken är inte lika "farligt" som att öva på skoljobbet.
Idag ska jag öva på att inte prestera.
En annan dag ska jag få ändan ur vagnen och göra det där som jag egentligen inte vill göra. Men inte idag. Idag ska jag vara lågpresterande.
Maskrosen vs dammråttorna 0-1
Nu har jag nog tagit mig vatten över huvudet. Projekt Städning är ganska stort. Många saker ska samordnas: tvätt, disk, dammsugning, plocka undan grejer... När man varit duktig och orkat med det ena har man missat flera av de andra och det ser ändå värre ut än när man började.
Jag orkar inte!!
Inte kan jag ge upp bara sådär. Nya tag. Även ny taktik tror jag är nödvändig.
Att få allt i god ordning kommer jag inte att lyckas med på en gång. Jag tror att jag får börja med att ändra vanorna så att jag åtminstone inte förvärrar tillståndet.
Diskberget får finnas kvar, jag behöver inte bli av med hela på en gång. Däremot kan jag diska det jag använder från och med nu. Inte göra diskberget större och kanske till och med få det att bli lite mindre från dag till dag. Kanske inte göra mig av med alla tvätthögar, men åtminstone inte få nya tvätthögar. Ingen storstädning, men göra mig av med de dammråttor som syns.
Sikta lite lägre och hoppas på att det målet är mer överkomligt. Nya tag!
Stiltje
Å andra sidan tog det mig ett år att komma tillbaks till en frukostrutin. Jag ska inte vara för hård mot mig själv vad det gäller städningen. Än så länge har den bara stått i rampljuset en vecka.
Nya tag och en liten bit åt gången!
Byte av fokus
Antagligen kommer jag att behöva fortsätta kämpa med frukosten, men jag tar en paus där för tillfället. Energin flyttas istället över till nästa projekt.
Städning.
Som jag skrivit förut är jag inte ute efter klinisk renhet. Inte ens att det ser snyggt ut. Mer en känsla av att det är jag som bestämmer hur det ser ut hemma hos mig, det är inte bara något som blir.
Första ledet i detta blir: att bara göra istället för att bara inte göra.
"Jag gör det sen" begravs härmed och det som kan göras nu ska göras nu. Med lagom press, men utan tvång.
Fronten rör sig framåt!
Vidgar vyerna
Städning blir nästa steg. Målet är inte alls att få ett kliniskt rent hem, utan att få det "vardagsrent". Möjlighet till trädgårdsland inomhus tycker jag är för smutsigt. Så vill jag inte ha det. Disken får gärna tas om hand innan den växer och hjälper till med penicillintillverkningen (mögel).
Frukost är fokus ett litet tag till, men sen är det religheten som sätts på prov!
Återfall
En dag är ingen dag.
Imorgon ska jag tillbaks till mina nyvunna goda vanor igen.
På väg ut ur dimman?
Skola har denna vecka mest inneburit föreläsningar. Nästa vecka blir bättre. Jag sover inte på nätterna, halvsover på föreläsningarna, hör inte vad de säger, orkar inte läsa på när jag kommer hem.
Trots detta börjar jag inse att jag någonstans har tagit mig framåt.
Frukost har det blivit varje dag den här veckan. I tisdags var jag till och med hungrig när jag vaknade. Trött är jag jämt, men ändå ligger min tvätt och tumlar runt i tvättstugan. Diskbergen har slutat att växa. Dammdinosaurierna har återgått till dammråttor.
Kanske är det något som håller på att hända. Kanske har jag klättrat upp en pinne på stegen.
Bakslag kommer att komma. Men jag vet att jag kan. Jag vet att jag kommer tillbaks. Det här kommer att gå! :)
Äntligen!
Det får mig att känna mig så nöjd. Duktig. Kapabel. Jag klarar det här!
Snart börjar skolan. Tiden hemma blir kortare. Antagligen kommer det gå ut över mina nyvunna rutiner. Men det gör inget. Nu vet jag att jag kan. Det kommer att komma tillbaks igen. I sinom tid. Ingen idé att tvinga fram något. Nu vet jag att det går. Jag är inte bara lat. Det blir människa även av mig en dag. ;)
Landvinning
Så illa är det faktiskt inte. Det är lugnt och skönt. Jag får gott om tid för mitt projekt slaget om vardagsrutinerna. Intalar mig själv att det är nyttigt att jobba med det på heltid.
Frukosten går väl sisådär. Men när jag lägger ner en massa energi på bara den biten, som känns överkomlig, börjar det hända saker vid sidan om. Bara så där.
Disken försvinner ur diskhon, tvätten tvättas och hängs. Golvet dammsugs och våttorkas. Utan att det känns speciellt betungande.
Fronten börjar röra sig framåt. Det börjar se ut som att jag kan gå segrande ur det här slaget till slut! :)
En gång många gånger
Punktinsatser har det blivit en del på senare tid. Tyvärr inte tillräckligt ofta för att det ska kunna kallas rutin än. Jag gör saker en gång och tycker att jag är jätteduktig.
Problemet är att det inte räcker med en gång. Man måste göra den där gången om och om igen. Därför blir det så jobbigt om man tänker på det som en sak att göra. Det blir så många då!
En bit på väg är det i alla fall.
Diskbänken ren och fin. I morgon kanske det kan bli lite tvätt tvättad?
Pseudofrukost
Intalar mig själv att det är bra jobbat ändå.
Frukost får jag i mig under förmiddagen, det är inga problem. Det är vanan att inte slöa kvar i sängen utan att få till en rutin jag är ute efter.
Ändå känns det som ett misslyckande att sitta här och inte få i mig något.
Äh, kom igen nu! Inga sura miner!
Bra jobbat idag!
På't igen i morgon!
Samlar ork inför nytt slag
Det börjar bli dags att göra något åt det hela.
Frukost har det i alla fall blivit idag...