Diskberget har fortsatt att öka under veckan. Inte i samma takt i alla fall. Lite framåt går det.

Men trögt...

Jag är fortfarande så glad över att jag äter frukost varje dag att städningen inte känns som ett så stort problem. Jag är då nöjd över att ha lyckats med frukostbiten att jag inte kan förmå mig att ta tag i nästa projekt än.

Då får jag väl vara glad ett litet tag till. Snart måste jag ta mig i kragen och bära ut mig till köket, men jag kanske får nöja mig med att vara nöjd.
  Inte alltid tvinga mig till resultat, inte alltid behöva bli bättre. Något som jag kan behöva träna på när jag befinner mig i en så prestationsinruktad miljö som man gör som läkarstudent.
  Att öva på disken är inte lika "farligt" som att öva på skoljobbet.

Idag ska jag öva på att inte prestera.

En annan dag ska jag få ändan ur vagnen och göra det där som jag egentligen inte vill göra. Men inte idag. Idag ska jag vara lågpresterande.