Att skriva en blogg om det här. Vad var det för tokigt påfund egentligen? Vem vill läsa en deppblogg?

Fast tanken var ju inte att det skulle bli en depp-blogg utan en pepp-blogg. Eller en bara en ärlig blogg. Är den för ärlig? För privat? Hur smart är det att lämna ut sig själv på nätet egentligen. Tänk om någon jag känner skulle läsa och förstå vem jag är. Tänk om någon skulle komma på att mitt liv inte är perfekt!

Tänk att den tanken kan skrämma mig så. Vad är det jag blir rädd för?

Skam. En vidrig känsla.

Jag avskyr att skämmas! Jag avskyr att avsky mig själv. Jag skäms över ha tillåtit någon annan att ta ut sin vrede på mig. Som att det vore något jag kunde styra över. Jag har tillåtit mig själv att bli maktlös, och det kan jag inte förlåta mig själv för.
  Jag ser hur fel det ser ut, men jag känner så likförbannat.

Att en annan människa kan få styra över mitt liv på det sättet. Så länge jag tillåter det tillåter jag henne/honom/den/det att fortfarande ha makt över mig. Så länge jag tillåter det fortsätter jag att vara maktlös.
  Det måste jag ändra på!

Alltså tänker jag fortsätta att skriva den här bloggen. Med den risken det innebär att  någon jag känner skulle kunna komma på att det är jag som skriver. För det är inte mig det är fel på. Så det så.