Jag fryser!
Raggsockor, fårskinnstofflor, varm tröja, stickad sjal. Jag funderar även att sätta på mig en mössa.
Inomhus.
Nu är det vinter på riktigt!
Pepp
Det där med frukost går sådär. Varannan dag ungefär har jag lyckats ta mig upp i tid. Tyvärr inte redo att ge mig i kast med städningen än. Hm...
Jag får ge frukosten en vecka till.
Kom igen nu, Maskrosen!
Samvetskval
Inga samtal, inga inskrivningar. Inga utskrivningar, inga remisser.
Ingenting.
Hela eftermiddagen.
Efter två timmars tidsfördrivande på läkarexp:en knackade jag min handledare på axeln och meddelade att jag tänkte sätta mig och förbereda ett seminarium istället.
Blicken gjorde ord överflödiga.
"Om du tycker att det är okej att lämna din arbetsplats två timmar för tidigt kan du väl göra det. Men med det beteendet kommer man inte så långt i den här branchen."
Orden kom ändå.
1. Jag är inte lat. Faktiskt.
2. Det är inte min arbetsplats - ingen ger mig betalt för att vara där.
3. Att plugga och läsa in ingår också i mina "arbetsuppgifter". Jag är schemalagd 40 timmar i veckan, om jag ska läsa utöver det kommer jag att jobba mer än heltid. (Om man nu ändå skulle drista sig till att pluggandet är likvärdigt med ett jobb...)
Jag försöker att inte ha dåligt samvete, men det är svårt.
Ingenting.
Hela eftermiddagen.
Efter två timmars tidsfördrivande på läkarexp:en knackade jag min handledare på axeln och meddelade att jag tänkte sätta mig och förbereda ett seminarium istället.
Blicken gjorde ord överflödiga.
"Om du tycker att det är okej att lämna din arbetsplats två timmar för tidigt kan du väl göra det. Men med det beteendet kommer man inte så långt i den här branchen."
Orden kom ändå.
1. Jag är inte lat. Faktiskt.
2. Det är inte min arbetsplats - ingen ger mig betalt för att vara där.
3. Att plugga och läsa in ingår också i mina "arbetsuppgifter". Jag är schemalagd 40 timmar i veckan, om jag ska läsa utöver det kommer jag att jobba mer än heltid. (Om man nu ändå skulle drista sig till att pluggandet är likvärdigt med ett jobb...)
Jag försöker att inte ha dåligt samvete, men det är svårt.
Antar att det bara var en tidsfråga...
Tonfallet fick mig att hoppa till. Det kände jag igen.
"Läkartonfallet"
Rösten det kom ifrån var min och situationen var inte alls på sjukhuset utan privat.
Jag har blivit arbetsskadad.
"Läkartonfallet"
Rösten det kom ifrån var min och situationen var inte alls på sjukhuset utan privat.
Jag har blivit arbetsskadad.
Hört på bussen:
En pojke ~6 år: Mamma, vet du vad dimma är?
Mamman: Nej.
Pojken: Det är moln som inte har lärt sig att flyga än...
Livet i en glasflaska
Tomheten dominerar idag. Det känns som att jag vandrar omkring i en glasbubbla.Trasiga människor far förbi dagarna i ända. Livsöden kommer och går. Det pratas hela tiden om patienterna - hur "de" har det, hur "de" tänker, hur "de" reagerar på mediciner. Jag tänker varje gång "vi".
Jag identifierar mig oftare med patienten än med psykiatern. Därför tar jag åt mig personligen då någon ur personalen på avdelningen råkar uttrycka sig klumpigt kring en patient. Det skulle lika gärna kunnat ha varit jag.
De två världarna krockar. "Läkarna" (som är kompetenta, handlingskraftiga och friska) pratar om "patienterna" (som är osjälvständiga, oförmögna att fatta egna beslut och förstår inte sitt eget bästa).
Alla utgår från att jag tillhör "läkarna" och inte "patienterna". I verkligheten tillhör jag båda två. Samtidigt.
Jag vill inte tro att jag är oförmögen att fatta egna beslut. Jag vill tro att jag är kompetent och handlingskraftig. Jag vill att jag ska kunna vara det, trots att jag har PTSD. Jag vill inte bli dumförklarad.
Det finns många fler än jag i samma situation. Det finns många människor som har varit med om jobbiga saker, men som ändå fungerar bra. Man är inte knäpp bara för att man mår dåligt.
Tycker man inte att de som jobbar inom psykiatrin borde förstå det?
Vilken miss!
Jag trodde att det var fredag idag. Men det är ju bara torsdag!
Suck.
En hel dag till kvar.
Suck.
En hel dag till kvar.
Spark i baken
Dags att skärpa sig!
Ända sedan innan jul har jag slarvat med vardagsrutinerna. Ärligt talat har varenda en falerat. Det blir till att börja om från början. Snabbare än sist borde det ändå gå. Nu vet jag att jag kan.
En vecka frukost. Sedan tillbaks till disken igen.
Heja!
Ända sedan innan jul har jag slarvat med vardagsrutinerna. Ärligt talat har varenda en falerat. Det blir till att börja om från början. Snabbare än sist borde det ändå gå. Nu vet jag att jag kan.
En vecka frukost. Sedan tillbaks till disken igen.
Heja!
Första dagen på psyk
Det går långsamt. Eftertänksamt. Analyserande. Avståndstagande - inte komma någon för nära. Nästan så att det går en på nerverna. Samtidigt väldigt intressant. Det ska bli spännande att gå den här kursen!
Återhämtning
X antal timmar sömn och två vilodagar senare är jag människa igen. Tentan gick bra, våra lärare rättar snabbt så jag vet redan att jag har klarat mig. Skönt!
En ledig dag till att göra ingenting på. Jätteskönt! Ingen panik över ensamheten, bara lugn och ro. Jag tror att jag börjar bli lite starkare. Jag börjar bli tryggare i mig själv. En underbar känsla!
En ledig dag till att göra ingenting på. Jätteskönt! Ingen panik över ensamheten, bara lugn och ro. Jag tror att jag börjar bli lite starkare. Jag börjar bli tryggare i mig själv. En underbar känsla!
Sjukt trött
Ingenting fungerar. Jag sover inte och orkar därför inte med dagarna. Orkar inte kämpa. Orkar inte ta tag i. Orkar inte vara duktig.
Tentan kommer att ordna sig. Det kommer att bli bra. Nu ger jag upp pluggandet och kryper ner under filten i soffan i stället. En kort tupplur kanske hjälper mig att ta tag i livet en liten stund till.
A beautiful mind
I går kväll gick det en underbar film på TV. A beautiful mind om nobelpristagaren John Nash. Förutom en fenomenal begåvning för matematik led han också av schizofreni. De förödande konsekvenserna av att inte kunna skilja på verklighet och fantasi växer fram. Klurigt och sinnrikt. Dessutom en bra upppstart inför nästa kurs - psykiatri.
Jag är lite nervös. Risken finns att det kommer mig väldigt nära. Hur jag reagerar på det vet jag inte. Sannolikt kommer jag att vara arg. Ofta. Kanske ledsen. Jag ska i alla fall inte vara kandidat på samma sjukhus som jag tidigare varit patient. Det känns skönt.
Den ständiga frågan: hur ska jag göra med kursledningen? Kan jag lita på att de ser vikten av att gå i terapi och hjälper mig att komma ifrån? Eller är det även här bäst att säga så lite som möjligt och sedan smita?
Pseudotentainläsning
Om man har städat ovanpå dörrlisterna, sorterat gemen i bokstavsordning, handtvättat handdukarna och fortfarande inte kan komma till ro med tentaplugget kan man ju alltid träna på ovanstående övning.
En uppgift som man definitivt aldrig kommer att bli färdig med.
Tvådagarsvecka
Det här är en konstig vecka. Hemmaplugg i början, sen lov igen. Lördag och söndag på samma dag - fast det är onsdag. En torsdag som känns som en måndag. En fredag där det känns som att veckan precis har börjat.
Början på en ny termin - fast egentligen är det slutet. (Jag går höstterminen en vecka till, det fungerar så på högskolan för att man ska få ut studiebidrag i december.)
Tenta om en vecka känns helt okej. Jag behöver plugga lite under helgen, men det viktigaste verkar sitta. Lugnt och skönt.
Oroväckande!
Var är paniken som ska få igång plugget? Pressa en till att läsa in de där sista symtomen, behandlingarna och uppföljningsscheman.
Kanske kommer den, kanske inte.
Just nu är jag mest nöjd. :)
När jag blundar ser jag fler...
Gömmer undan bilderna långt där inne och bestämmer mig för att sova gott.
Smile!
Projektet Tre saker att le åt har gett resultat. Jag har kommit på mig själv med att sitta och småle åt saker som jag tidigare inte ens lagt märke till.Inte så att det ger livsomvälvande konsekvenser, men det blir några fler glimtar i vardagen. Allt som gör min vardag bättre är välkommet!
Trots att jag ibland får värka fram tre saker som under dagen som jag lett åt och andra dagar tycker att hela idén är fåning får projektet överleva ett tag till. Små steg framåt. Ett i taget.
I startgroparna
Morgondagen bjuder på tentaplugg.
Efter välförtjänt ledighet kommer välbehövligt arbete.
Jag planerar att vara seriös och koncentrerad. Strukturerad.
Vi får väl se hur länge det håller... ;)
Efter välförtjänt ledighet kommer välbehövligt arbete.
Jag planerar att vara seriös och koncentrerad. Strukturerad.
Vi får väl se hur länge det håller... ;)
Små taggar sticker i mig
Människor är inte goda eller onda. Det är en av mina grundtankar. Människor kan göra goda och onda saker, men ingen är antingen eller. Även om jag har träffat människor som fått mig att fundera igenom det antagandet.Människor som tenderar att göra elaka saker har jag stött på en del. Vid det här laget tror jag att jag är ganska bra på att identifiera och hantera dem.
Något som däremot är svårt att hantera är de där andra människorna. De som på det stora hela gör gott. De jag trivs med och litar på. Umgås med, delar förtroenden. Vi som stöttar och hjälper varandra.
Så händer något och personen bryter förtroendet.
Det har jag ännu inte lärt mig att hantera.
Svek. Det är en besvärlig känsla.
Hur gör man för att komma över?
Hur lär man sig att hantera?
God morgon!
Tankspridda jag har gjort det igen.
Denna gången blev det inte fil i kaffet utan kaffe i filen. En nytänkande touch på frukostvanan.
Inget jag rekommenderar... ;)
Denna gången blev det inte fil i kaffet utan kaffe i filen. En nytänkande touch på frukostvanan.
Inget jag rekommenderar... ;)
