Livet i en glasflaska

Tomheten dominerar idag. Det känns som att jag vandrar omkring i en glasbubbla.

Trasiga människor far förbi dagarna i ända. Livsöden kommer och går. Det pratas hela tiden om patienterna - hur "de" har det, hur "de" tänker, hur "de" reagerar på mediciner. Jag tänker varje gång "vi".
  Jag identifierar mig oftare med patienten än med psykiatern. Därför tar jag åt mig personligen då någon ur personalen på avdelningen råkar uttrycka sig klumpigt kring en patient. Det skulle lika gärna kunnat ha varit jag.

De två världarna krockar. "Läkarna" (som är kompetenta, handlingskraftiga och friska) pratar om "patienterna" (som är osjälvständiga, oförmögna att fatta egna beslut och förstår inte sitt eget bästa).
  Alla utgår från att jag tillhör "läkarna" och inte "patienterna". I verkligheten tillhör jag båda två. Samtidigt. 
 
Jag vill inte tro att jag är oförmögen att fatta egna beslut. Jag vill tro att jag är kompetent och handlingskraftig. Jag vill att jag ska kunna vara det, trots att jag har PTSD. Jag vill inte bli dumförklarad.
  Det finns många fler än jag i samma situation. Det finns många människor som har varit med om jobbiga saker, men som ändå fungerar bra. Man är inte knäpp bara för att man mår dåligt.
  Tycker man inte att de som jobbar inom psykiatrin borde förstå det?

Kommentarer
Postat av: Kandidatpappa

Jo,det är klart! Försvarsmekanismer? Sköt om dig!

2010-01-23 @ 00:09:55
Postat av: Dr Kristina

Maskrosen,

Jag tror inte du ska sortera alltid i olika "fack". Det handlar inte om "vi" och "dom".



Det är precis samma sak med hjärtpatienter. Vi pratar om hjärtinfaktspatienter - som grupp - när vi ska lära oss om behandling.

Den här gången kommer det nära dig - så då börjar du själv sortera orden och döma "läkarna" som de okänsliga och onda.



Jag LOVAR dig att det är väldigt få människor som är medveten onda. Särskilt inte i psykiatrin. Det är din tolkning av orden.



Erkänn istället för dig själv att du lider av att komma så nära dig själv. Du skulle ha nytta av att se på psykiatrin lite "utifrån". Inte för att distansera dig - utan för att kunna själv känna in som behandlare.



Du har en unik kompetens att du själv varit patient. Glöm inte det. Du kan bara inte blanda ihop rollerna och döma ut läkarna som ond, kompetent osv. Du dömer redan ut dig själv i den rollen. O patienterna ÄR INTE inkompetenta, osjälvständiga heller.



Släpp dömandet. VAr snäll mot dig. Det är en skitjobbig kurs. Läs alla diagnoskriterier som om de vore hjärtinfarkter. Så kommer bitarna falla på plats. Jag vet. Been there.



Stor kram!

2010-01-24 @ 17:00:34
URL: http://drkristina.blogspot.com
Postat av: Maskrosen

Jag kanske var otydlig. Det jag blev irriterad över var just att de delade upp fack mellan "vi och dom", dvs "läkarna och patienterna". Jag har hela utbildningen blivit irriterad när föreläsaden pratat om patienterna som "dom" även när det är hjärtpatienter det handlar om. Precis som du säger, Kristina, blir det ännu tydligare när det är något som känslomässigt ligger nära mig.



Jag tror inte att patienter är inkompetenta och osjälvständiga, däremot har jag en fördom om att många andra inom vården har den inställningen.

2010-01-24 @ 22:41:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0