Epikris

Nyårsafton. En möjlighet att sammanfatta och reflektera. Nystart.

Under året som gått har jag lyckats flytta ifrån det hemska och starta upp en ny värld på en ny plats. Kampen om att klara av vardagen kantas numer av kampen med att stå ut med att ha det bra. Hur konstigt det än låter. Människor som bryr sig, människor som har tid. Människor som tycker om mig.
Jag har fortfarande inte vant mig.

Vardagsrutinerna har bättrat på sig även om det fortfarande är en bit kvar. Frukost och disk hänger kvar. Tvätten och städning släpar efter.

Nytt jobb med ständigt nya arbetsplatser. Växer in i läkarrollen och försöker växa även i vardagen.
Äntligen är mitt liv på väg någonstans!

Gott nytt år på er allihop!


Jourslaven anmäler sig

Julhelgen överlevd. Nu åter till mellandagsrushen på akuten.
Måste tyvärr erkänna att det känns lite skönt!

God jul!

Tänker på er alla där ute. Jag skålar med dem som vill klockan två.

Hoppas att ni får en bra dag!


Nu är det jul igen

Ensamhet.
Övergivenhet.

Gömd under en filt med andetagsfuktig luft. Ljudlösa snyftningar och långsamma tårar.

Inte synas. Inte märkas.

Bara hålla sig undan och sluta att existera. I alla fall en liten stund.
Bara hålla andan och inte finnas. I alla fall tills det är över.

Återigen är jag fem år och hela världen är alldeles för stor för att behärska. Mitt vardagliga förnuft har tagit flyget till vintersemestern, kvar blev de gamla överlevnadsmekanismerna. Jag vill inte vara med om det här en gång till! Jag vill vara stor nu!

En annan typ av julkänsla.

Tankefälla!

Jag vågar inte känna mig trygg.

Om det händer något positivt skäms jag.
Som att jag inte vore värd det.

Det är väl dumt!

Underbara barn!

Det är så underbart att få skratta ibland!

Ofrivillig tvångsvila

Ända sedan AT-starten har dagarna sprungit i sprinterfart. Hjärnan har jobbat för att orka ligga i fas. Ständigt sprungit uppgifterna i hasorna och koncentrerat mig för att hinna andas.

En veckas snörvlande i sjuksoffan tyckte kroppen var välbehövt.

Själv vet jag inte om jag håller med.

Tänk på allt jag missar. Tänk på allt jag borde ha hunnit som nu inte blir gjort.
Tänk på alla människor som blir besvikna över saker som hoppas över.
Tänk på högarna av papper som väntar på mig när jag kommer tillbaka.

Å andra sidan kommer den utvilade Maskrosen orka ta hand om några fler papper på samma tid. Orka träffa några fler människor och samtidigt vara aningens trevligare och mer sällskaplig. Inte går väldrn under för att jag inte har hunnit med allt.

Jag hann skriva ett inlägg här, det har jag inte hunnit på länge.
Jag har hunnit diska, tvätta och städa.
Jag hinner läsa en bok, titta på film och lyssna på bra musik.

Nu ska jag dessutom lyxa till det med att sova middag.

Nej, det är nog inte helt fel att vara sjuk ibland ändå.

Snart är orden slut

Hjärntrött.
Järntrött.

Springer intensivt på akuten. Klurar frenetiskt och utreder noggrant.
Nybliven läkarkandidat som engagerat öser speedat tempo.

Träna. Öva.

Städbehov.
Tvättbehov.

.                                          Suck.


Får jag sova nu?

Allmänmedicinare?

Kvinnan med bröstsmärta ville egentligen bara ta livet av sig.
Mannen med kramper hade druckit för mycket alkohol.
Tjejen med magont hade svalt ett gäng batterier.

Psykiatrijour på medicinakuten.

Mutor inom sjukvården

Vad lättköpta vi är!
Lussebullar och pepparkakor på AT-undervisningen. Så var den utvärderingen räddad.

RSS 2.0