T75.3
Kan inte världen sluta att gunga snart?
Jag blir åksjuk...
På (ut)flykt
Nu är jag på rymmen igen. Det börjar bli tradigt det här...
Jag mår bra. Det kommer att ordna sig.
Men jag är lite less.
Önskar att jag slapp det här.
Åh, vad jag tycker om kramar!
De gör min värld så mycket bättre! :)
Denna vecka: Vårdcentral
Frågan: "Röker du?"
Gav svaret: "Vad är det för irrelevant fråga! Det tillhör mitt privatliv."
Suck.
En helt vanlig, ganska tråkig dag
En sån där helt vanlig dag.
Det var länge sen jag hade en sån! :)
Nämen!
"Dolt nummer" står det på telefonen. Jag blir alltid lite tveksam till att svara när jag inte vet vem som ringer, nuförtiden. Men jag stod bland en massa folk, så då kan det väl inte vara så farligt, tänkte jag.
Vilken tur!
Jag fick veta att jag under våren börjar min AT-tjänstgöring! :)
Jag tror att jag känner mig lite snuvig...
Försök till hejaklack
Orkar inte...
Men ser till att få fart och göra det vardagliga ändå. Fortsätter leva ett tag till. Fortsätter att orka. Lite till.
Försöker att inte vara rädd, låter bli att banna mig när jag är rädd ändå. Vilar så mycket jag kan, sover över på "trygga" ställen när det går. Hankar mig framåt.
Intalar mig själv att det inte gått så lång tid än. Det är okej att må så här.
Det är okej!
Får man ta med dem hem?
Maskrosen: "Varför är du här idag?"
4-åringen på akuten, med ett stort leende:
"Jag har en groda i min mage!"
Tid för andningspaus?
Antar att det bara är att hänga med, tids nog klarnar det säkert.
Lite till orkar jag.
Kom igen nu, Maskrosen!
Med förhörslampan rätt i ansiktet
Sov på tåget, kom ihåg att kliva av i tid. Gick vilse på vägen till sjukhuset och kom fram med andan i halsen.
Människor pratade lågmält med varandra. Var kommer du ifrån? Hur mycket har du vik:at? Har du varit på någon annan intervju?
Försökte känna av startfältet.
Info om sjukhuset, staden, AT:n. Lunch med AT-läkare. Rundvandring.
Utfrågning av tre läkare. Tre bra sidor? Dåliga sidor? Var befinner du dig om fem år? Varför är du bäst lämpad för AT? Hur reagerar du på akutrummet? Vad har du för förebilder?
Frågor och svar far runt i huvudet när jag sitter på tåget hem. Svarade jag rätt?
Nu är det bara att vänta och se.
Överraskning
Tankarna rullade igång.
Vad är det jag har glömt nu? Har jag inte gjort alla undersökningar som jag väntat på? Har de hittat några nya resultat? Behöver jag gå på ännu fler läkarbesök?
Tankarna hittade rätt bana.
Det är dags för AT-intervju! :)
Positiv spiral
Idag är jag glad. Jag blir glad av att vara glad. Då kan jag bli glad över att jag blir glad av att vara glad.
Jag tror att vi stoppar resonemanget där... ;)
Rehabiliteringshelg
Det här fungerar, det gör det. Det kommer att ordna sig.
Men det blir tufft ett tag.
Tack för alla mail och kommentarer jag har fått!
Ni är underbara!
I behov av vätskeersättning
Kan man gråta sig till en dehydrering?
Nattskräck? (Diagnoskod F51.4)
Vaknade för en timme sedan med andan i halsen. I drömmen hade jag precis fått en kniv genom magen. Det tog ett tag innan jag insåg att det inte var på riktigt.
Adrenalinruschen är definitivt på riktigt.
Försöker andas lugnt. Försöker göra saker och tänka på annat. Försöker varva ner så att jag kan somna om.
Ingen lycka än så länge...
Kontraster
Tillbaks på sjukhuset. Där känner jag mig trygg. Människor rör sig i korridorerna - en del sakta lunkandes, en del med extra långa steg. Andra försöker nästan gå baklänges. Alltid finns det någon som är beredd att rycka in om det skulle behövas. Många handlingskraftiga människor att luta sig tillbaka på om ens egen styrka har runnit iväg.
Alltid finns det någon som går omkring med små ryckningar i mungipan och tårar som vill tränga igenom. Tankefarten syns i ögonen. De mötande lägger huvudet lätt på sned och nickar till hälsning. Ser sorgen, låter den få finnas.
Mitt i allt detta livskaos finns alla människor som beter sig som att idag vore en dag bland alla andra. En dag som vilken som helst. Vardag. De gör som de brukar, möter dem de brukar, lever som de brukar. Medans andra har fått sin världsbild söndertrasad.
Vilken tur att det ändå inte är en dag vilken som helst. Vilken tur att man åtminstone kan ta sig en extra bulle som tröst. Hoppas att ni har fått många, idag på kanelbullens dag!
Första dygnet avklarat!
Ett dygn inlåst i mitt eget hem.
Ingen annan låser in mig, men jag har inte vågat gå utanför dörren. Som tur är har jag vänliga vänner som ställer upp. En sov över till idag och en annan har avlöst nu under kvällen.
Det kommer att gå bra. Jag behöver inte vara så rädd. Men det är svårt att låta bli.
Små paranoida tendenser börjar krypa fram. Kika runt hörn när jag är ute, inte svara i telefon om jag inte känner igen numret som ringer, aldrig öppna dörren när någon knackar.
Alltihop är fortfarande nytt. Det kommer att bli bättre. Det kommer att gå över.
Det är vad alla säger, och jag vill tro på det!
Imorgon är det dags för skola igen. Normal vardag.
Jag längtar!
Hemfärd
Nu ska jag gå och packa ihop mina saker.
Önska mig lycka till! :)
