Bittert uppvaknande
I min naiva nyläkarhjärna tänkte jag mig att det där med vårdcentral skulle vara en ganska trevlig placering.Tidsbokat, möjlighet att förbereda. Kunna följa upp patienter, se till helhelten. Få ett sammanhang.
Som jag bedrog mig!
Ständigt för korta tider. Ständigt fullbokade tidböcker. Alldeles för komplexa patienter blandat med alldeles för friska patienter.
Jag tror att jag håller på att bli knäpp.
Vadför kan man inte få jobba med att ta hand om människor inom sjukvården?
Som jag bedrog mig!
Ständigt för korta tider. Ständigt fullbokade tidböcker. Alldeles för komplexa patienter blandat med alldeles för friska patienter.
Jag tror att jag håller på att bli knäpp.
Vadför kan man inte få jobba med att ta hand om människor inom sjukvården?
Snyggaste baddräkten!!
Obeslutsamhet
Jag vill inte vara en sån som ger upp bara för att det blev lite jobbigt. Jag vill inte kasta bort någon som kan bli det bästa i mitt liv.
NågoT. NågoT, inte någon.
Freudiansk felskrivning.
Jag vill att det ska funka. Jag vill att det ska bli något bra. Jag är beredd att jobba på det.
Räcker det?
NågoT. NågoT, inte någon.
Freudiansk felskrivning.
Jag vill att det ska funka. Jag vill att det ska bli något bra. Jag är beredd att jobba på det.
Räcker det?
Hur ska jag kunna hantera någon annan när jag inte ens kan hantera mig själv?
Hur vet man vad man egentligen känner? Hur vet man vad man egentligen vill?
Så mycket tankar, så mycket känslor. Allt far omkring och jag vet inte vad som är vad. Vet inte hur jag ska få ordning på vad som är vad.
Är kanske lite för feg för att erkänna för mig själv vad det är jag känner.
Det jag pratar om är en kille. Eller man. Någon som tycker om mig och någon som jag skulle vilja tycka om. Men inte vågar.
Vi har försökt länge nu. Jag har brottats mot flashbacks och han har stått ut. Länge. Längre än han hade behövt.
Negativa känslor har överhanden och jag vet inte varför. Det kan vara allt jag har varit med om som spökar. Men det kan också vara att jag faktiskt inte tycker om honom på det sättet.
Hur tar man reda på det?
Så mycket tankar, så mycket känslor. Allt far omkring och jag vet inte vad som är vad. Vet inte hur jag ska få ordning på vad som är vad.
Är kanske lite för feg för att erkänna för mig själv vad det är jag känner.
Det jag pratar om är en kille. Eller man. Någon som tycker om mig och någon som jag skulle vilja tycka om. Men inte vågar.
Vi har försökt länge nu. Jag har brottats mot flashbacks och han har stått ut. Länge. Längre än han hade behövt.
Negativa känslor har överhanden och jag vet inte varför. Det kan vara allt jag har varit med om som spökar. Men det kan också vara att jag faktiskt inte tycker om honom på det sättet.
Hur tar man reda på det?
Eko i ensamheten
Jag tycker inte om att få upptryckt i mitt ansikte att jag inte har någon som tar hand om mig när det blir lite svårt. Jag blir ledsen då.
Nya tag
Idag har jag äntligen fått lite hjälp. Det har börjat gå åt rätt håll.
Skönt.
Längtar efter att bli lite piggare.
Skönt.
Längtar efter att bli lite piggare.
Hej igen!
Jag har varit frånvarande ett tag. Ber om ursäkt för det. Har mått lite dåligt den senaste tiden. Inte bara psykiskt utan även fysiskt.
Blir lite irriterad på mig själv. Eftersom jag har en psykiatrisk diagnos känner jag att jag måste må så otroligt dåligt kroppsligt innan jag söker hjälp. Annars är jag "kinkig och gnällig". Måste stå ut med så mycket mer för att ingen ska kunna skylla på att jag mår dåligt i allmänhet. Säga att jag borde kämpa mer.
Kämpar som en galning tills jag blir en liten våt hög. En fläck på golvet som någon annan behöver torka upp.
Så blev jag en belastning igen.
Jag vill inte...
Blir lite irriterad på mig själv. Eftersom jag har en psykiatrisk diagnos känner jag att jag måste må så otroligt dåligt kroppsligt innan jag söker hjälp. Annars är jag "kinkig och gnällig". Måste stå ut med så mycket mer för att ingen ska kunna skylla på att jag mår dåligt i allmänhet. Säga att jag borde kämpa mer.
Kämpar som en galning tills jag blir en liten våt hög. En fläck på golvet som någon annan behöver torka upp.
Så blev jag en belastning igen.
Jag vill inte...
