Dag 2
Bra att träna. Fortfarande stupandes i säng.
Men glad! :)
Go!
Nu stupar jag i säng.
AT-läkaren maskrosen
Ungdomar omkring mig pratar om sommarlov. Snart är det slut.I min värld är det tvärt om.
Snart drar det igång.
På måndag är det AT-start.
Nervös! Spännande ska det bli. Stetoskopet är uppackat, sjukhusskorna med. Kom-ihåg-lapparna sorterade och aHLR uppskrivet och inplastat i lagom fickformat.
Det känns som att börja skolan igen!
En sjuka eller inte sjuka - det är frågan
PTSD eller sjuk?
Ännu har jag inte lärt mig att känna skillnaden.
Ska jag lägga mig och vila? Ska jag bara fortsätta som vanligt?
Vila är ingen bra lösning på PTSD. Fortsätta som vanligt inget bra om jag är sjuk.
Hur ska jag lära mig veta innan synfältet minskar, musklerna tappar tonus och jag hamnar som en våt fläck på golvet?
Vardagsfilosofi
Vissa dagar tycker jag att jag är en hemsk människa.
En utav de värsta på jordklotet faktiskt.
Direkt pinsam.
Bästa botemedlet:
Lägg dig och sov. Då går dagen över!
Kylskåpspoesi
ensamt
mörker
vandrar långsamt
finna
söka
längtar bort
vindpust
nattdoft
känslan flyger
helhet
tilltro
följer oss
Andra sidan
Hemtrevnad
Hemmafru har aldrig varit någon dröm. Ändå går jag omkring och låtsas tycka om att pyssla om blommorna, ägnar tid åt detaljer i inredningen, viker tvätt. Diskar, lagar mat, städar - och trivs!Ett lätt frånvarande leende har den senaste veckan varit grundnivån. Ibland lite upp, ibland lite ner. Lugn och ro. Frid.
Något som jag inte har fått uppleva på flera år.
Det är underbart! :)
Vardagsvana
Ny stad. Mina vana mönster rubbas. Mina rutiner som rutar in vardagen. Klistret som får min värld att hålla ihop.
När vanemänniskan tvingas in i en ny situation skakar världen.
Hur kan jag få den att stanna?
Lugna andetag. Tunga muskler. Tankarna rinner förbi som ett vattenfall.
Ändå styr oron. Ändå bestämmer rädslan. Rädslan för det okända. Risken att det blir värre är liten, men just nu vet jag hur livet ser ut. Jag vet hur jag kan hantera. Även det som inte är bra är vant.
Vanor är vanemänniskans livselixir.
Sova
Hopplöshet
Ensamhet.
Jag försöker intala mig att jag kan själv. Att jag är trygg i mig själv. Att jag klarar det här.
Men det är inte sant. Även om jag säger orden och tänker tankarna stretar känslorna emot. Jag försöker hålla mig i det konkreta och konstruktiva, men känslorna drar iväg. Det destruktiva tar över. Ältandet.
Tanken 'jag vill att allt ska bli bra' kommer inte att göra skillnad. Det måste till förändring.
Tyvärr vet jag inte hur.
Hur klarar man av något sånt här?
Sköna maj i flyttens tid
En försenad valborgsbrasa. I år får jag nöja med en bild på vackra lågor. Värme däremot fick jag så att det räckte av att bära lådor.
Nu är allt på plats - eller i alla fall innanför den nya lägenhetens fyra ytterväggar.
Så mycket energi som jag har lagt på att få ner sakerna i lådorna. Nu ska de bara upp igen. Suck.
Funderar du på att flytta?
Fundera en gång till!
Hur kan man ha så mycket saker?!
Kanske får göra min egen majbrasa ute på gården...
