En pengafråga

När jag ringde bakjouren var det för att få medicinska råd - inte ekonomiska!
Jag blir så arg när tanken på ekonomin är mer närvarande i vården än tanken på människan!

Självklkart är det viktigt med ekonomi, annars skulle systemet rasa. Men människan borde komma i första hand. Eller?

ZzzZZzz


Det börjar bli lite tjatigt, men jag är så trött att jag inte ens orkar fundera ut något att skriva.
Hur länge ska det hålla på så här?

Nattelinatt

Snart tolv. Dags att stänga av datorn för länge sen.

Det har jag gjort.

Jag har till och med sovit en skvätt.
Mardrömmar. Skräck. Panik.

Så jag satte på datorn igen.
Tänka på något annat.

Snart sova en skvätt igen.

Tur med otur?

Nu och då dyker det upp människor som stör sig på mig. Människor som bara känner mig lätt, människor i periferin.
De stör sig på att jag har det så bra. De tycker att jag är självgod och beter mig överlägset.

"Det är orättvist att man kan ha så lätt för sig!"
"Typiskt att just du skulle ha sån tur! Det finns så många andra som hade behövt den bättre."
"Du som har det så bra ska väl inte klaga!"

Till viss del har de rätt. Ofta har jag tur. Det finns mycket som går väldigt bra. Många människor har det värre än jag.

Jag är så otroligt glad för allt det som är bra.

Men jag är inte perfekt. Det finns mycket som inte är bra. Mycket som jag inte låter någon annan få se. Så kommer jag låta det fortsätta vara. Jag vill inte att alla ska se. Vissa saker tillhör mitt privatliv.

Ändå gör kommentarerna ont. Det får mig att känna att jag borde kämpa ännu mer, bli ännu mer ödmjuk och ge ännu mer av mig själv till andra människor. Inte klaga när något går fel, inte sucka när något är jobbigt.
Det skulle få mig att gå under.

Vissa människor stör sig på mig. Så är det. Så kommer det alltid att vara. Oavsett vad jag gör.
Det viktigaste är att de som känner mig väl tycker om mig. Trots mina brister.
Tack alla vänner för att ni finns!


Fredagsmys

En filt, en kopp te, en godisskål. Regnet trummar försiktigt. Glada människor och popiga sånger lyser i rutan.
Fredagskväll.
Själv.
Ensam.

Mysigt. Jag har mysigt med mig själv.

Ljudet från de våta dropparna är mysigt. Filten är mysig. Det är mysigt med te. På TV:n ser de så mysigt nöjda ut. Jag ler lätt och myser åt fredagsunderhållningen.

Sippar på teet.
Bränner mig på läppen.

Blåser i en smal stråle. Dricker försiktigt. Suger på en polkagris.

Det är renande att spendera kvalitetstid med sig själv. Man får tid att fundera. Komma till insikt. Det går att ha mysigt på egen hand. Egentid är viktigt.
Tar ett djupt andetag.

Blundar. Lyssnar på fönsterdropparna. Musiken från TV:n. Skratten. Bilarna som åker förbi utanför. En dörr slår igen i trapphuset.
Känner den mjuka filten. Det varma teet. Den blommiga doften.

Djupt andetag.

Musklerna blir tunga, tankarna går långsammare.
Leendet sprider sig upp till ögonen. De är duktiga, de där spelevinklarna i lekprogrammet. (Vilket ord - spelevinkel!) Gömmer tårna och drar filten lite tätare runt mig. Teet har blivit lagom ljummet. Kommer på mig själv att sitta och skratta högt och böjer mig efter godisskålen. Låter den stå kvar i mitt knä.

Jag sitter här och har mysigt med mig själv.

Jag vill!

Klagomål börjar bli tråkigt. Jag vill skriva något positivt. Något glatt.
Klämmer ihop neuronen för att få ut orden. En ynka droppe trillar ut. Räcker precis till tre saker att le åt.

Orkar inte mer. Orkar inte vara ledsen heller. Inte vara arg, inte vara glad. Jag bara är.

Träffar patienter, vandrar genom långa korridorer, handlar mat. Vardag.
En dag i taget. Rullar på.

Något positivt ska jag få till snart.
Vänta bara!

Hoppsan

Hjälp! Det börjar bli bråttom! Inte alls många veckor kvar innan jag börjar AT!

Jag som inte ens hunnit tänka igenom vad jag borde tänka på...

Sen kom jag fram till att det inte gör något. Det får se till att fungera ändå. Sakerna ska ner i kartonger. Sen ska de upp ur kartongerna. Försäkringar, abonnemang och el ska omtecknas. Mycket mer än så kan det väl inte vara? Tids nog lär jag bli varse vad som måste ordnas. Just nu känns det inte så viktigt...

Orktorka



Kraften har runnit ur mig. Jag är så ofantligt elefantligt trött.
Det kan inte vara nyttigt att vara sjuk.

God morgon!

Vaken och pigg. Det är skönt att jag kan vara det. Men dumma lilla kropp, inte NU!

Rytmerna går i otakt. Saker och ting händer. Bara inte riktigt när de ska. Kanske inte heller riktigt på det sättet jag hade tänkt mig.

Vanemönster hackar.

Det känns som att jag sitter fast i något som jag inte kan sätta fingret på. Det är något som inte stämmer.

Då får det väl vara så ett tag. Förhoppningsvis hittar kroppen hem igen snart.
Ett första försök blir att somna om. Hörru kroppen - det är många timmar natt kvar!

Friends


Organisationen Friends startar ikväll en ny kampanj mot mobbning. De har gjort en ny film som finns att se på deras Facebooksida.

Jag önskade att fler människor vågade stå upp mot mobbning och säga ifrån! Jag önskar att alla barn ska få känna sig trygga. Jag önskar att alla barn ska få känna sig omtyckta och älskade!

Ooops...

Skulle skriva min mailadress. Det råkade bli @liver.se. Nya läkardomänen? ;)


Kram!


Jag vill att det ska finnas någon som håller om och säger
att allt kommer att bli bra.


Var är pausknappen?

Ibland vill jag slippa känna. Få ta paus. Slippa vara.

Men bara för ett litet tag! ;)

Faanhelvet​esdjävlask​itpiss

Jag vill inte vara rädd. Vill inte behöva gömma mig. Orkar inte vara arg.

Önskar att det var jag som bestämde. Önskar att det räckte med att säga ifrån. Önskar att jag kunde få vara så stark som jag egentligen är.

Är så arg på att det finns någon annan som styr mitt liv!


I hetaste laget

Bilkörning i samband med sprudlande ilska är inte att rekommendera. Det ha en tendens till att gå lite fort då...


Svårsovet

Hostan stör ut effekten av zolpidem på GABA omega (BZ1) receptorsubtyperna.


Orienterad x3?

Att vakna klockan åtta och inte veta om det är på morgonen eller kvällen är en ganska skrämmande känsla...

Kamp pågår!


Kriget fortsätter. De vita blodkropparna slåss tappert mot de elaksinnade virus-varelserna. Hela min kropp står som slagfält. Jag stannar kvar i sängen några dagar till...

RSS 2.0