Jag tränar på att göra ingenting. Vara själv och göra ingenting. Att göra ingenting tillsammans med andra människor går bra, att vara själv och göra en massa saker går bra. Men att vara själv och göra ingenting är jättejobbigt.

Massor av tankar finns det som pockar på. Massor av känslor att hantera. Nyttigt men jobbigt.

Försöker att klara bara några minuter. Efter två börjar jag se mig om efter något som behöver städas. Lägger mig på rygg på golvet och tittar i taket. Försöker slappna av.
En melodi far förbi som jag genast måste fånga upp och skriva ner.

Det är svårt. Att känna sig utsatt. Övergiven. Sårbar.
Jag tränar.