Jaha
Trycka fram telefonnumret, sitta i telefonkö. Kopplas mellan olika människor. Till slut hamnade jag hos den jag skulle prata med. En underbar kvinna som verkligen var rätt för det jobbet. Vi pratade länge och hon försökte övertala.
Men det blev ingen anmälan. Inte denna gång.
Orkar inte med förhör, rättegång... Speciellt eftersom det med största sannolikhet inte blir något straff utdömt.
Nu vet jag vad som gäller i alla fall och vad en polisutredning skulle innebära.
Jag vet att jag hade varit en bättre förebild om jag skulle ha anmält, det upprepade polisen jag pratade med om och om igen. Ni får ursäkta, jag orkar inte alltid vara en bra förebild. Ibland är jag bara som jag är.
Du behöver inte vara någon förebild åt mig, eller någon annan för den delen, du behöver bara vara dig själv.
Men... jag hoppas att du anmäler så du får trycka till den som orsakat dig så mycket skada.
Ett förhör ska inte vara något jobbigt för dig, hela grejen ska vara en chans för dig att få upprättelse för ditt lidande.
Helt enkelt att vi i samhället sätter ner foten och säger att "nej, det här är inte okej". Och det är inte något som du ska få göra helt ensam, oavsett hur underbar den polisen var så räcker det inte. Önskar man kunde GÖRA något åt saker...
Men en stor kram! Du är du, och faktiskt en förebild oavsett om du anmäler eller ej.
Det är ok att inte orka. Ditt främsta ansvar är att ta hand om dig själv. Kände du att det var för jobbigt, så var det nog det. Då måste du respektera dig själv och göra det som känns bäst för dig.
Du är bra som du är! Kom ihåg det!
Man behöver inte alltid vara stark. Det är okej att inte hela tiden orka.
Vad skönt det känns att läsa era kommentarer. Det är ju sånt jag egentligen borde veta, men kommer att behöva höra MÅNGA gånger innan jag tror på det på riktigt. Fortsätt gärna att tjata lite till... ;)
Okej här kommer en till som tjatar. Du är kanonbra som du är. Med eller utan ork så är du BRA!
Kram!
