"Det ordnar sig", sa hon och skakade av sig.

Hur kan du veta det! ville jag skrika. Och sen fick jag en insikt.

Att inte våga lita på att man klarar tentan, att inte våga lita på att man får jobbet, att tvivla på vardagssaker... Det är det många som gör. Men att våga lita på personer, att livet i det stora hela blir bra, det verkar många runtomkring mig ta för givet. De runtomkring mig verkar ta för givet att det finns vänliga människor runtomking dem. Ta för givet att ingen kommer att göra dem illa.

Det vågar inte jag göra. Jag vet att det kan gå åt skogen. Jag vet att det finns situationer som jag inte kan hantera. Jag vet att det finns människor som jag inte kan försvara mig inför. Trots att jag är stark. Trots att jag är smart. Trots att jag har bra människor runtomkring mig.
Det räcker inte alltid.

Jag saknar spärren att "det kan inte hända mig".
För det har hänt.