Mitt känsloliv har förflyttat sig mot regnskogen och de massiva väderförändringar som finns under ett dygn där. Känslor av olika styrka och art kommer och går utan att jag själv hinner med att förstå vad som händer.

Bra eller dåligt?

Det har jag inte listat ut än. Positivt är att det finns bra saker. En stor del av dagen är jag faktiskt glad.
  Men så svänger det. Utan att jag ser varför.
  Livet blir mörkt och ogenomträngligt. 'Det är lika bra att ge upp på en gång.' 'Jag kommer aldrig ta mig ur det här.'  'Vill jag leva mitt liv om det kommer att se ut så här?'

En stund senare leker livet igen. Jag kan bli glad för en solstråle som letar sig ner mot marken. Alla möjligheter ligger för mina fötter. En massa idéer tar fart. Lusten att göra saker griper och lyfter mig.

Säkert kan man se det hela som någon form av utveckling. Uttröttande är det utan tvekan. Annorlunda är det också.
  Det är inte så att jag håller på att bli galen?