Nu är det andra gången på kort tid som jag fått höra det argumentet, och ännu fler gånger tidigare. Denna gång av en läkare som börjar närma sig pensionsåldern. Respekterad, kunnig och ett gott föredöme.
  Klok.

Det jag försöker säga är att hon borde veta bättre.

Ändå kommer orden ur hennes mun:
  "Men! Jag valde det ju själv. Det är mitt eget fel. Jag lät honom ju. Hade jag inte gjort det hade han slagit mig. Så jag lät honom. Jag får skylla mig själv."

Hade jag inte gjort det hade han slagit mig.
Jag valde det ju själv.

Den händelse hon pratade om utspelade sig för fyrtio år sedan. Ändå tror hon fortfarande på allvar att hon valde att låta någon våldta henne. Eftersom han hotade henne.
  Hon tror fortfarande på allvar att det var hennes fel.

Är det inte galet?!

Det värsta är att jag har hört precis samma argument flera gånger från olika personer. "Jag valde ju själv att det skulle bli så, annars hade han gjort mig illa."
 
Hur är vår mänskliga hjärna funtad för att kunna ställa till med sådan logik? Uppenbarligen är det inte en ovanlig reaktion. Att många människor som varit utsatta för jobbiga saker klandrar sig själva kan jag förstå. Men just argumentet att de "valt" det själva under hot...

Kanske måste en skärma av sig, för att verkligeheten är för svår att ta in. Kanske känns det lättare för stunden att tro att en själv har gjort ett val snarare än att någon annan har kränkt ens integritet så enormt.
  Men i längden är det destruktivt. Det är jag helt övertygad om.

Jag hoppas innerligt att ni allihop hör hur trasig er logik är. Det är inte ert fel! Ni hade ett val, men alla alternativen var kränkande och nedvärderande.
  Även om du gjorde ett val så var det som hände inte ditt fel!