Ibland händer det saker som får tankarna att börja rusa. Massa känslor. Glada, ledsna, arga... Saker som jag vill skriva om, saker som jag skulle behöva skriva om. Saker som jag inte kan skriva om.

En hel hög händelser som är alldeles för lätta att relatera till mig. Händelser som kan få människor att "avslöja" mig. I min värld låter det som det mest hemska som kan tänkas. Att människor kan få reda på att andra människor behandlat mig illa.
  Inte bara en dessutom, utan flera.

Vad är det för fel på mig som låter mig behandlas så?

Jag vet att det inte är så, men min hjärna tänker så ändå. Och jag tror att andra skulle tänka så om mig.

Bara inbillning är det inte. Det finns människor som jag berättat delar av min historia för som förskräckt har utbrustit "hur kunde du göra så!?"
  Som att det var jag som gjorde. Som att jag valde det själv. Jag vet att det finns bra människor där ute också, men i såna här lägen tenderar de dåliga exemplen att blomma upp och ta all tankeplats.

Nej, jag tänker vara fortsatt försiktig ett tag till. Även om det grämer mig att det innebär att de "elaka" människorna fortfarande styr mitt liv. Men just nu får de göra det. Ett litet tag till...