Kontraster

Tillbaks på sjukhuset. Där känner jag mig trygg. Människor rör sig i korridorerna - en del sakta lunkandes, en del med extra långa steg. Andra försöker nästan gå baklänges.

Alltid finns det någon som är beredd att rycka in om det skulle behövas. Många handlingskraftiga människor att luta sig tillbaka på om ens egen styrka har runnit iväg.

Alltid finns det någon som går omkring med små ryckningar i mungipan och tårar som vill tränga igenom. Tankefarten syns i ögonen. De mötande lägger huvudet lätt på sned och nickar till hälsning. Ser sorgen, låter den få finnas.

Mitt i allt detta livskaos finns alla människor som beter sig som att idag vore en dag bland alla andra. En dag som vilken som helst. Vardag. De gör som de brukar, möter dem de brukar, lever som de brukar. Medans andra har fått sin världsbild söndertrasad.

Vilken tur att det ändå inte är en dag vilken som helst. Vilken tur att man åtminstone kan ta sig en extra bulle som tröst. Hoppas att ni har fått många, idag på kanelbullens dag!

Kommentarer
Postat av: Caroline

Jag tänker också mycket på kontraster. Skriver mycket om den på min blogg. Och detta inlägget talar rakt in i mitt hjärta! Så insiktsfullt!

Och jag har ibland så svårt att förstå. Hur gör människor? Hur gör man för att knata på liksom?

Jag försöker lära mig!

2010-10-07 @ 08:38:54
URL: http://familjensweetie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0