EM-vrål ljuder genom bostadsområdet med sommaröppna fönster. Jag sitter också och tittar. Ljublar bara tyst för mig själv, men känner ändå någon slags samhörighet. Runt omkring mig sitter massor med människor som tittar på samma sak som jag. Reagerar på samma sak som jag.

Alldeles ensam känner jag ändå att jag hör till.