I sommarens soliga dagar,
vi gå bland psykoser och lagar.
De irrar som helst de behagar,
Vi ylar högt som få: benso, benso!



Varje sommar går Sverige på sparlåga. Så lite arbete som möjligt utförs. Helst med mindre arbetskraft än vad som är beräknat.

Psykiatrin är virrig i vanliga fall. Än värre på sommaren.
  Jag som har en lång gedigen erfarenhet på cirka tre veckor räknas som den mest kompetenta. Tveksamma beslut ska fattas på oklara grunder. Alla ögon riktade mot min sträckta rygg i väntan på ett utlåtande.

Mer medicin?
Mindre?
Fortsatt övervak?
Permission?

Hur ska jag kunna veta det!?

Att hantera situationer som jag inte hanterar har jag blivit bra på vid det här laget, som tur är. Trots oreda är det ingen risk att patienterna far illa.
  Tröstar jag mig med.

Skulle vara lite trevligt att slippa ha ett dagsverke som tär så förbannat på en bara...