Monsterförkyllningen har attackerat. Mitt försvar var inte tillräckligt starkt. Ett litet virus har gjort mig sängliggande i flera dagar.

Känner mig lite ynklig, ärligt talat. Inte borde en förkylning slå ut mig så! Men det har den gjort.

Varma sockor. Te med honung. Astrid Lindgren på talbok.
Nästan som att vara liten igen.

Som student hade jag varit tvungen att pallra mig iväg till sjukhuset oavsett hur mycket feber termometern visade.
Nu räcker det med ett telefonsamtal.
"Stackare! Krya på dig!" är det enda svaret jag får. Inget hot om att behöva gå om nästa termin.

Jag tycker om att ha ett jobb att kunna vara borta från! :)