Med förhörslampan rätt i ansiktet

Bara dimman och jag var vakna kändes det som när jag vandrade mot tågstationen tidigt igår morse. Tåget till Det Andra Sjukhuset och en nervös dag med bland annat AT-intervju.

Sov på tåget, kom ihåg att kliva av i tid. Gick vilse på vägen till sjukhuset och kom fram med andan i halsen.

Människor pratade lågmält med varandra. Var kommer du ifrån? Hur mycket har du vik:at? Har du varit på någon annan intervju?
Försökte känna av startfältet.

Info om sjukhuset, staden, AT:n. Lunch med AT-läkare. Rundvandring.

Utfrågning av tre läkare. Tre bra sidor? Dåliga sidor? Var befinner du dig om fem år? Varför är du bäst lämpad för AT? Hur reagerar du på akutrummet? Vad har du för förebilder?

Frågor och svar far runt i huvudet när jag sitter på tåget hem. Svarade jag rätt?
Nu är det bara att vänta och se.

Kommentarer
Postat av: Dr Never

Håller tummarna för dig! Och för dina patienter - jag hoppas du hamnar någonstans där någon som jag verkligen får nytta av en bra at-läkare (i början innan jag fick en diagnos träffade jag en hel del såna). Tror att du kommer göra skillnad i människors vardag med din empati!

2010-10-16 @ 19:43:33
URL: http://drnever.wordpress.com
Postat av: FiaLisa

Håller tummarna!

2010-10-16 @ 22:12:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0