Knöligt med knölar

"Har upptäckt en knöl i bröstet" stod det i rutan med besöksorsak. En vanlig patient på vårdcentralen. Enkel att handlägga: palpation, punktion och mammografi. Inga tveksamheter kring vad man som vårdcentralsläkare bör göra.

Under den medicinska enkelheten ligger oron. Gnagande och växande.

"Tror du att det är cancer?" frågade hon.

Självklart kan jag inte svara på det. "Det är omöjligt att säga bara genom att känna, det är därför alla behöver gå igenom samma undersökningar", svarade Maskrosen diplomatiskt.
Samtidigt gick jag ut till min handledare och berättade om den snabbväxande, hårda knölen med knottrig yta som satt fast i underlaget. Det kändes verkligen som en malign (elak) tumör.

Där stod jag och ljög för patienten. Jag undanhöll information. Men något annat kunde jag inte göra. Jag är långt ifrån säker, även om jag misstänker. Jag kan inte veta. Och vet jag inte kan jag inte säga något.

Eller?

Jag tycker du gjorde helt rätt. Du kan inte veta, då ska du inte berätta vad du tror. Det bästa sätt att hjälpa patienten på är att hon får en snabb handläggning och ett besked när det går att ge.

Fullständigt korrekt handläggning. Och så länge man inte vet ska man inte säga. Att gissa för patienter är inte vad vi gör, även om vi försöker möta deras oro/ångest/problem på de mest humana sätt möjligt ändå.



Svår balansgång där man aldrig kan göra mer än sitt bästa. Som ofta räcker långt nog.

Känns skönt att höra att ni håller med! Jag hade bestämt mig själv för att det var rätt val, trots att det kändes jobbigt. Nu så här några dagar i efterhand känns det ännu bättre.



Antar att man kommer behöva öva på att känna efter många gånger innan man står där som erfaren överläkare...

Tycker oxå att du gjorde rätt!



Jag brukar säga samma sak. Jag lägger gärna till att "eftersom det är en möjlighet - var det bra att du kom så fort/nu".



Att handledaren berättar för dig att det känns malignt är ju för att du ska veta hur snabbt du ska agera nästa gång. För att få findiagnostik i händerna.



Sjukdom är aldrig vårt fel. Vi måste lämna saklig och rätt information. Därför gjorde du rätt - tills svar finns.



Kram