Inte kändes det bra att tvingas skriva dödsbevis andra dagen på jobbet. Leta reda på papper för att lära sig hur man gör, prata med ledsna (men väldigt tacksamma) anhöriga och skriva en lång slutanteckning.

Dagens arbete har varit lugnare. Vandra runt mellan rummen på avdelningen, lyssna på hjärta och lungor, skriva lite remisser, ordinera prover. Allt i min egen takt och med överläkaren inom räckhåll.

Humöret svänger i takt med arbetsbelastningen. Emotionell berg-och-dal-bana.