Inga samtal, inga inskrivningar. Inga utskrivningar, inga remisser.
Ingenting.
Hela eftermiddagen.

Efter två timmars tidsfördrivande på läkarexp:en knackade jag min handledare på axeln och meddelade att jag tänkte sätta mig och förbereda ett seminarium istället.
  Blicken gjorde ord överflödiga.

"Om du tycker att det är okej att lämna din arbetsplats två timmar för tidigt kan du väl göra det. Men med det beteendet kommer man inte så långt i den här branchen."

Orden kom ändå.

1. Jag är inte lat. Faktiskt.
2. Det är inte min arbetsplats - ingen ger mig betalt för att vara där.
3. Att plugga och läsa in ingår också i mina "arbetsuppgifter". Jag är schemalagd 40 timmar i veckan, om jag ska läsa utöver det kommer jag att jobba mer än heltid. (Om man nu ändå skulle drista sig till att pluggandet är likvärdigt med ett jobb...)

Jag försöker att inte ha dåligt samvete, men det är svårt.