Fy tusan vilket oväder! Man kan ju nästan tro att det är höst.

Invirad i en filt sitter jag med tekoppen och tittar ut genom fönstret. Hemmakvällen framför TV:n byttes snabbt ut mot mer spännande fenomen.

Denna gång håller jag mig inomhus och nöjer mig med att titta. Annars brukar det vara mysigt att klä på sig ordentligt och ge sig ut i det ruggiga.

Jag tycker om att det fortfarande finns saker med vår natur som vi inte kan kontrollera. Tanken på att vi ibland står maktlösa får mig att känna mig trygg. Oväder får mig att bli lugn.
Hur går det ihop?