I går var det återigen dags för en till kölhalning av läkarbristen i Uppdrag granskning.

Det jag skrev i det förra inlägget kan tillämpas även denna gång. Nu vill jag även tillägga att vi läkare (de allra flesta) är inga hemska och giriga människor som det hävdas i programmet. Dessutom är det ett fåtal läkare som har dessa fantasilöner som de pratar om. Jämför man med tex civilingenjörer har de oftast en högre lön än en läkare under lång tid efter examen.
  Huruvida läkarförbundet har gått in i debatten med avsikt att höja läkarnas löner kan jag inte säga något om, eftersom jag inte är insatt i deras verksamhet under nittiotalet. Men jag har mycket svårt att tänka mig att detta skulle vara den största frågan. Däremot är det svårt att få till en bra utbildning om man drastiskt ökar platserna. Det är fullt på sjukhusen redan som det är. Dessutom har läkarnas löner sjunkit generellt sedan nittiotalet. Att då beskylla dem för att vara giriga och tjäna storkovan är inte riktigt rättvist.

Det är känsligt att prata löner. Speciellt om man tillhör ett högavlönat yrke. Om läkare sen klagar på sin arbetsmiljö, då är man bara snobbig. "De får skylla sig själva."

Jag var så arg i går att jag inte kunde få till ett vettigt inlägg. Så mycket bättre blev det inte idag, men jag hoppas att ni som sett programmet har tillräckligt med insikt för att se att Uppdrag gransknings reportage är väldigt ensidigt. Det är inte en debatt för och emot, det är en ren sågning med argument enbart från deras egen sida.

Självklart finns det saker kring läkarbristen att jobba med. Antagligen kan man hitta en mängd saker som har blivit fel.
  Men det betyder inte att läkare är osympatiska. Det betyder inte att läkare struntar i sina patienter.

De allra flesta läkare vrider ut och in på sig själva för att göra det så bra som möjligt för patienterna. Ofta sätter de patienterna framför sig själva. Läkare är också människor. Människor som bryr sig om andra människor och vill dem väl.
  Kom ihåg det!!