Det finns människor som gärna vill vara omtänksamma och hjälpfulla,
som blandar ihop det med tron på att de verkligen är omtänksamma och hjälpfulla.

Enligt min mening krävs det något mer än vilja och sporadiskt utslängda glada tillrop. Det krävs något mer genuint.
  Att vara glad och trevlig mot patienten och sen snacka skit om samma patient i personalrummet är inte okej. Varken etiskt eller med tanke på tystnadsplikten.

Det som stör mig är människor som verkligen tror att detta beteende innebär att de är omtänksamma och hjälpfulla. De tror att det räcker med att det ser ut som att de är det.
  Kom ihåg - det lyser igenom!

Att ibland göra omtänksamma och hjälpfulla saker mot sina medmänniskor är bättre än att inte göra något alls. Även omtänksamma och hjälpfulla människor kan vara irriterade ibland. Det är aldrig svartvitt. 

Det räcker inte att vilja, det måste märkas också.