...men tyvärr får jag vänta ett tag till innan jag kan kalla mig ledig.

Tankarna går långsamt. Papper hamnar fel. Remisser missas att skrivas. Patienter blandas ihop.

Alltihop märker jag förstås (eller så påminns om av någon vänlig syrra) så ingen kommer till skada, men ändå... Det är läge för att vara lite ledig. Det är läge för att få ligga kvar lite extra länge i sängen.
  Dags att dra ner tankeverksamheten på viloläge.

Vill, men får inte än.

I morgon måste jag klara mig. Sen är det i alla fall två vilodagar.
Lite till klarar jag.

Kom igen nu!