I veckan upplevde jag en känsla som jag hade glömt bort.

Tristess.

Jag hade långtråkigt. För första gången på så länge att jag inte längre minns när det var sist. Det kändes så skönt! Inget dåligt samvete över att jag borde göra något annat, ingen stress, inga krav, ingen ångest. Bara tråkigt. En vanlig, okomplicerad känsla. Även jag kan. Vilken lättnad!