Arbetsnarkoman?
Imorgon startar en ny arbetsvecka. Jag börjar vakna ur min dvala och känner att jag måste ta ett ryck.
I kragen alltså...
Väckarklockan står på 06.00. Tanken är att jag ska hinna äta frukost innan jag sätter mig på bussen till den närliggande staden med det lilla sjukhuset som jag nu för tiden kallar "mitt".
Jag känner mig uslig när jobbet är det som håller mig uppe. Det finns massor av annat i mitt liv som är värt att hålla livet uppe för. Det blir bara inte så.
Jobbet innebär rutiner. Jobbet innebär krav. Det innebär att jag kommer att träffa människor - vare sig jag vill det eller inte. Jag blir tvångssocialiserad.
Det är bättre att ha ett jobb som håller mig uppe än att inte ha något alls som håller mig uppe. Fortsätter det så här kommer jag bli en alldeles utmärkt läkare som inte vill ha något liv utanför sjukhuset... ;)
(Ni kan vara lugna alla ni som förskräckt ryckte till. Jag kan säga ifrån när det blir för mycket jobb och jag är faktiskt ledig ibland. Jag kommer inte att jobba ihjäl mig.)
I kragen alltså...
Väckarklockan står på 06.00. Tanken är att jag ska hinna äta frukost innan jag sätter mig på bussen till den närliggande staden med det lilla sjukhuset som jag nu för tiden kallar "mitt".
Jag känner mig uslig när jobbet är det som håller mig uppe. Det finns massor av annat i mitt liv som är värt att hålla livet uppe för. Det blir bara inte så.
Jobbet innebär rutiner. Jobbet innebär krav. Det innebär att jag kommer att träffa människor - vare sig jag vill det eller inte. Jag blir tvångssocialiserad.
Det är bättre att ha ett jobb som håller mig uppe än att inte ha något alls som håller mig uppe. Fortsätter det så här kommer jag bli en alldeles utmärkt läkare som inte vill ha något liv utanför sjukhuset... ;)
(Ni kan vara lugna alla ni som förskräckt ryckte till. Jag kan säga ifrån när det blir för mycket jobb och jag är faktiskt ledig ibland. Jag kommer inte att jobba ihjäl mig.)
Kommentarer
Postat av: FiaLisa
Jag tycker det är alldeles utmärkt att ha jobbet att falla tillbaka på när livet blir jobbigt på alla håll. Jag gör likadant själv. Semestern var ingen höjdare för mig i år trots att jag haft mycket roligt för mig. Det behöver inte betyda att det blir så för alltid. Njut istället av att du har en fristad och försök utnyttja det så att du kan ta dig till lite fastare mark.
Postat av: Maskrosen
Tackar! Det känns skönt att höra att jag inte är ensam. Inte lika hemskt då.
Fastare mark är långt bort, men jag är på väg! :)
Trackback
