Ny termin. Ny kurs. Ny kursledning.

Ännu en gång ska man bestämma sig för vad som är rätt beslut. Berätta att jag kommer vara borta en gång i veckan för att gå till terapeuten? Eller bara lite smidigt utebli från avdelningen?

Tyvärr har jag märkt att det första tenderar till att leda mot ökad arbetsbelastningoch höjda prestationskrav, som om jag skulle behöva jobba extra mycket för att väga upp mitt "handikapp". Medan det sista går obemärkt förbi.

Det gör mig så arg!

Att ärlighet inte kan uppskattas! Jag vill inte lära mig att mygla, men just nu är det lättast så. Önskar att få bli respekterad och betraktas som den vuxna människa jag är. Värd att resonera med. Jag är faktiskt inte dum i huvudet. Jag kommer inte att bli en dålig läkare pga det här, tvärt om. Många gånger har jag en större förståelse för patienterna än de handledare jag går med.
  Jag vill tro att det är moget och ansvarsfullt att ta upp detta med kursledningen. Tillsammans försöka hitta en lösning. Tyvärr ses det inte alltid så.

Hur jag ska göra under denna kurs har jag inte ännu bestämt mig för...