Humöret börjar återigen normalisera sig efter den upprörda veckan. Lommar runt i sjukhuspyjamasen med byxor som är för stora i midjan och för korta i benen och tycker att livet är allmänt trevligt. Koncentrerar mig på blåsljud och icke-existerande rhonki, brottas med diktafonen och funderar på vad jag ska låta matlådan innehålla imorgon.

Njuter av att få en stillsam dag. Låter de upprörda tankarna få tillfällig semester. Trevligt!