Tidspanik
Det här att flanera runt, läsa en tidning, påta i trädgården (om man nu skulle ha en sådan), fixa lite hemma, ta en sväng förbi affären. Jag kan inte!
Stressad över att ha för mycket att göra är jag sällan. Inte ens när det är för mycket är jag stressad. Att sätta stopp brukar fungera. Stänga av världen och ta lite tid för mig själv när jag behöver det.
Motsatsen är däremot svårare. Att ha för mycket tid stressar mig enormt.
Vad ska jag göra med all tid?
Vad ska jag fylla dagarna med? Hur ska jag göra för att inte gå under? Uppenbarligen använder jag mina aktiviteter för att slippa tänka på det jobbiga jag varit med om.
Om det fungerar kanske jag helt enkelt acceptera att det är så just nu. På sikt är det något jag måste jobba med, men jag måste inte jobba med allt på en gång. Faktiskt.
Nu är jag färdig med att göra ingenting för idag. Dags för en skogspromenad!
Hur var du innan traumat? Kunde du göra ingenting då? Jag tror vissa personer har svårt att göra ingenting, jag är en av dem. Jag har dock en kreativ hjärna som automatiskt kommer på nya projekt jag ska ägna mig åt oavsett om det är brodera eller läsa till läkare.
Det är klart jobbiga tankar kommer fram när du har det lungt, men jag tror man kan bearbeta bättre om man är aktiv och märker att livet lunkar på ändå, fastän man kanske mår skit. Jag är dessutom övertygad om att det är direkt ohälsosam att sätta sig på en stol och aktivt bearbeta dåliga minnen, det blir för mycket att hantera på en gång.
Att ta det lungt gör man bäst när man vet att det är tidsbegränsat. Då kan man njuta av lugnet. Är det för lång stiltje blir man uttråkad istället.
Finns det något nytt du vill lära dig? Passa på när du har tid. Men du måste tycka det är roligt/spännande annars funkar det inte.
Skogspromenad låter härligt.
Jag har nog alltid varit en sån som har mycket för mig. Ständigt nya projekt. Men det har blivit mer forcerat på senare tid. Det är nog snarare det forcerade jag vill bli av med än projekten i sig.
Samtidigt har jag blivit initiativlös. Motsägelsefullt, jag vet. Men så är det. Det växlar.
När jag har jobb/skola att använda som grundstruktur finns det i alla fall något att luta mig tillbaks på. Ledig på heltid innebär, för mig, ingen struktur alls.
Skogspromenad var jättebra! Visserligen gick jag alldeles för snabbt, men nu är jag trött och glad. ;) Självklart finns det alltid nya saker att lära sig. Någon föreslog att jag skulle lära mig sticka. Kanske värt ett försök?
Ja, jag förstår vad du menar med det forcerade. Jag tror att du långsamt kommer plana ut så att du slipper de värsta dalarna, jag tror också att du inte kommer märka att det händer utan en dag inser du att något är förändrat. Tålamod är svårt, dessvärre.
Kram
Du har helt rätt. Just nu är det tålamodet som tryter...
