Nu och då dyker det upp människor som stör sig på mig. Människor som bara känner mig lätt, människor i periferin.
De stör sig på att jag har det så bra. De tycker att jag är självgod och beter mig överlägset.

"Det är orättvist att man kan ha så lätt för sig!"
"Typiskt att just du skulle ha sån tur! Det finns så många andra som hade behövt den bättre."
"Du som har det så bra ska väl inte klaga!"

Till viss del har de rätt. Ofta har jag tur. Det finns mycket som går väldigt bra. Många människor har det värre än jag.

Jag är så otroligt glad för allt det som är bra.

Men jag är inte perfekt. Det finns mycket som inte är bra. Mycket som jag inte låter någon annan få se. Så kommer jag låta det fortsätta vara. Jag vill inte att alla ska se. Vissa saker tillhör mitt privatliv.

Ändå gör kommentarerna ont. Det får mig att känna att jag borde kämpa ännu mer, bli ännu mer ödmjuk och ge ännu mer av mig själv till andra människor. Inte klaga när något går fel, inte sucka när något är jobbigt.
Det skulle få mig att gå under.

Vissa människor stör sig på mig. Så är det. Så kommer det alltid att vara. Oavsett vad jag gör.
Det viktigaste är att de som känner mig väl tycker om mig. Trots mina brister.
Tack alla vänner för att ni finns!