Jag finns här!
Men det är just den rädslan jag är så arg på. Rädslan för att göra fel. Den rädslan som gör att människor inte orkar stötta. Den rädslan som får människor att tassa på tå runt en när man varit med om något jobbigt. Det som gör att människor försvinner och lämnar en enormt ensam - när man är i en situation där man behöver allt stöd man kan få.
Kanske kan jag inte göra så mycket, men jag gör gärna det lilla jag kan. Jag vill inte försvinna. Jag vill inte fastna i samma rädsla som de runt mig. Jag vill orka stå kvar. Därför tänker jag fortsätta att lyssna på era berättelser. Jag kommer att svara på era mail. Så gott jag kan.
Kanske betyder det att jag ibland kommer att göra fel. Jag har mina brister. Det får ni ha överseende med.
För jag tänker inte bli rädd. Jag tänker inte försvinna.
Jag tänker göra det lilla jag kan. Det är värt de fel det medför.
känner igen det,. Fast på mitt sätt. Och då i ett helt annat område, men alla människor gör fel och många andra gör större fel fast de inte förstår de fel de gör. Förstår man så blir det mera påtagligt och kanske skrämmer det en själv mer också. Men man är alla fall på en väg som man har valt av ett gott syfte eller hur? Kram på dig.
Du gör inte lite ska du veta, dina ord betyder enormt mycket ! Bara att du svarar på mejlen och visar att du finns är mer än vad andra människor gör! Genom att skriva att du är rädd för att göra fel visar att du bryr dig om dessa människor som skriver till dig trots att du inte känner dem personligen. Jag kan lova dig att oavsett vad du skriver som svar till de många berättelser du får läsa så betyder just ditt svar att den personen ler ett extra leende och sträcker lite extra på sig just idag, och det tycker jag att du med ska göra !
Många kramar till dig och tack för alla dina ord!
Tror inte man kan göra fel när man utgår från sig själv och med sin ödmjukhet inför att alla -inkl man själv - är lika... Alla har samma rätt att bli älskade o sedda - med sina alla sidor.
Varför är du rädd? Vad finns där att vara rädd för? Att du inte skulle förstå och duga?
Du är född till livet o därmed är du unik och ojämförbar! Kan man vara bättre än så?
Kram
/K
Kristina: Det är klart att man kan göra saker tokigt. Jag har ingen aning om vad jag sätter igång hos andra människor. För de allra flesta kommer det säkert att bli bra, men i vissa fall kommer det att bli tokigt. Så är det. Om jag inte reflekterar över det känner jag mig oansvarlig.
Förstå och duga gör jag nog, men tokigt blir det ändå. Det kommer det finnas risk att det gör vad man än tar sig för. Men som sagt är jag mer rädd för riskerna av att inte göra något än av riskerna då jag gör något.
Allihop: Tack för ert stöd! :)
Å, skriv så gärna! Det gör mig så glad! Skönt att någon tar sig tid när ingen annan gör det.
