Dags att åtgärda

Slutsatsen av mina senaste veckors funderande skrämde mig.
'Det här livet är inte värt att kämpa för.'

Oj, oj. Var det jag som tänkte det där?

Det trodde jag inte om mig själv. Spark i baken. Då får jag göra något åt saken och förändra mitt liv till ett som är värt att kämpa för.

Första steget blir att ta sig förbi polisstationen.
Läskigt!
Jag ska gå dit och prata med dem. Till en början inte nödvändigtvis mer än prata. Resten får jag bestämma mig för sen. En bit i taget.

Gulp.

Jag kan bara erbjuda en virtuell hand att hålla i.

Låter som att du är på rätt väg. En virtuell hand till! Tänk vad många du kommer ha med dig där hos polisen, om än virtuellt ;)

Dr Never har så rätt! Vi är många som (virtuelt) kommer att finnas vid din sida den dag du tar steget över tröskeln in på stationen.



När du sedan kommer ut finns vi där för en virtuell kopp te och en och annan cyberkram!

Tack, vad snälla ni är! :) Det känns lite tomt just nu, så då är det underbart med virtuella händer och rykande tekoppar!