Mardrömmarna på besök i verkligheten

Marken försvinner under mina fötter. Det finns inte längre något att hålla sig i. Pupillerna vidgas och andningen blir ytligare. Sinnena gör världen skarpare, men jag hinner inte med att uppfatta den. Fokus rakt fram, resten finns inte.

Överleva.

Det som utlöste reaktionen var ett enkelt "hej!".
Inte vilket hej som helst. Ett hej från honom. Ett hej direkt in i mardrömmarna.

Jag som trodde att det var över. Jag som trodde att det bara fanns kvar i mitt huvud.
Så var det inte.

Det finns i mitt huvud. Det finns i hela kroppen.
Det finns i verkligheten.

Han finns på riktigt. Fortfarande. Trots att det var länge sen.

Jag faller i bitar och bannar mig själv att jag inte hunnit bli starkare.
Jag går sönder och lovar mig själv att kämpa vidare.
Ingen ska få styra så över mitt liv något mer!

Kommentarer
Postat av: Kandidatpappan

Orka vidare, du kommer att klara det!

2010-09-21 @ 19:47:07
Postat av: FiaLisa

Styrkekramar! Tänk på att framsteg inte räknas i hur du reagerar i en situation utan hur du tar dig vidare.

2010-09-21 @ 20:22:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0